Alldeles för en liten stund sen hörde jag ett massivt kvitter utanför här hemma. När jag tittade ut på trappen såg jag till min förvåning hur det svischade fåglar in och ut ur den stora lönnen som står mitt på gården.

 

När jag tittade närmare såg jag att det var ladusvalor.

 

Nu ska ni veta att vi brukar ha ett (1) häckande par på logen. Det är alltid bara ett par och så snart som ungarna blivit flygga ser vi knappt röken av dem nå mer. Iår verkade det som att de började om med en andra kull när den första var färdig men jag har knappt sett till dem om dagarna. De har jagat födan på annat håll än över våra gärden. 

 

Nu fullkomligen kokade det av svalor i lönnen. Och när de inte landade i trädet så landade de på eltrådarna vid stallet och så kvittrade de hela tiden i ett väldigt tjatter. Har ni aldrig hört en laudsvala så kan jag närmast likna det vid tjittertjattret som undulater gör när de kurtiserar.

 

När jag gick ner mot gårdsplanen flög de upp i luften allihopa och svirlade runt runt.

 

Jag blev alldeles varm i kroppen och känslorna flödade över.

 

Nu har de slutat tjattra men kikar jag ner mot stallet kan jag se att de sitter på trådarna och vilar mellan varven.

 

 

 

Jag väljer att se det som en hälsning från andra sidan.