Ibland behöver man en spark för o komma på rätt tankar.

 

Igår fick jag en sån.

 

Jag har varit så trött och okoncentrerad. Igår till exempel tog det mig tre försök att kunna ge en dam sin medicin. Först åkte jag dit men glömde att jag inte hade nyckel med mig. Jag kom direkt från ett annat jobb och hade inte tänkt så långt som att ta medicinnyckeln med mig. 

Vände mot lokalen för att få med mig nyckeln. Väl där har jag redan glömt att jag skulle hämta nyckeln (för jag hade ju gjort besöket iaf) och satte mig med en kopp kaffe innan jag kom på mig själv. For in i rummet med nycklarna. Bestämde mig att jag skulle cykla den här gången och tog en cykelnyckel och ut genom dörren. Cyklade ända fram till huslängan när jag plötsligt insåg att jag tog bara nyckeln till cykeln. Alltså fick jag vända igen.

Tredje gången gillt fick jag iaf med mig rätt nyckel och kunde ge medicinen som låg inlåst i ett kassaskrin. 

 

Såna gånger blir jag rädd för mig själv på riktigt.

 

Iaf så satt en av planerarna ute på vår arbetsplats igår och hon nämnde lite lätt om symtom vid stress.

 

Sen när jag satt och pratade med henne om hur mkt som snurrar i min värld för tillfället så frågade hon om jag inte skulle vara hemma nån dag dårå. Och så fixade hon så att jag kunde få ta ut lite timmar och alltså är jag hemma idag fastän jag skulle ha jobbat. 

 

Det var välbehövligt för när jag kom hem igår så kollapsade jag i sängen med kläder och allt. Och sov som en stock. 
Jag är fortfarande trött och totalt utmattad och helst skulle jag sova hela dagen om det gick.

 

Innan jag fick åka hem igår var jag dock iväg på ett föräldramöte på skolan också. Som det stod i mailet så ville de prata om våra barns situation i klassen eftersom de är lite tjafsiga. Eller jag vet inte. Ungdomarna skyller på en specifik lärare som får "damp" för minsta lilla och skickar ut dem ifall de frågar en extra gång när de inte fattar eller om de råkar fnissa till. 

 

Huvudvärken spränger i skallen