Fredagskvällen avslutades med en hejdundrande migrän. 

 

Jag åkte till jobbet och ångrade mig lika snabbt för magen bråkade med mig och det sved och molade. Men envis som jag är så bet jag ihop och uthärdade. Fick en satsumas hos en tant medan vi tittade på gamla kort och magen blev snäll och glad en stund. 

 

Kände att jag spände mig när jag åkte runt hos mina brukare och snart började huvudvärken på att visa sitt fula tryne. Men jag försökte ignorera och drack vatten. Magen var också lite tramsig men jag matade den med leverpastejmackor för att få den snäll igen. 

 

Fortsatte min runda och bet ihop. Gjorde mina jobb så effektivt jag kunde. Pratade och var social och jag vet inte hur många som faktiskt såg att jag var mer ur form än bara lite låg. 

 

När jag hade bara ett par timmar kvar var jag färdig att säga upp mig och krypa ihop till en liten boll på stört och bara lägga mig i diket nånstans och kvida. Men eftersom jag inbillade mig att jag såg ljuset i tunneln så bet jag ihop lite mera. 

 

Sista jobbet långt ute i bushen var en pina att ta sig till. Migränen hade vid det här laget blommat ut i full blom och jag masserade förtvivlat min panna strax ovanför ögat.

 

Stapplade in på lokalen och hörde mina kollegor hurtigt utbrista: -Nu kommer M. Jag svarade matt jakande att nu kommer M med migrän.

 

S frågade om jag ville att hon skulle kolla om det fanns några tillgängliga vikarier till morgondagen och jag kunde bara lättat sucka ja tack. 

 

Så snart jag fått bekräftat att nån skulle ta mitt pass dagen därpå ringde jag och sjukskrev mig. Satte mig i soffan och blundade medan jag pratade med personen i andra änden. Kände hur hela rummet snurrade omkring mig. 

 

Det var en pärs att byta om från jobbarkläderna till mina egna och jag kände mig som om jag vore full och bakfull på samma gång. 

 

På nåt vis tog jag mig hem de där tre milen men fråga mig inte om hur. För det kan jag knappt svara på. Ringde herr J och sa att OM jag inte skulle dyka upp så fick han åka och leta efter mig. 

 

Det gick ju bra, jag kom hem och letade fram en naproxen som jag tog och sen stöp jag i säng. Vred och vände mig några varv när jag inte stod ut med smärtan men sen lyckades jag somna iallafall och när jag vaknade vid ett på natten hade den värsta smärtan lagt sig. 

 

Gårdagen tillbringades i sängen mer eller mindre hela dagen. Var inte ut förrän på nattkröken när E inte vågade natta pållarna själv för att dimman låg tät och ända upp på farstubron.

 

Idag måste jag försöka få lite frisk luft iaf och känna efter hur mitt huvud känns. Magen är *peppar peppar* bättre idag än igår. 

Tog ett par bilder i dimman. Klicka på dem så öppnas de i större format