Har längtat hem till min trädgård mest hela dagen.

 

Vissa dagar är det bara så. 

 

I mitt huvud brusar det som dålig mottagning på radion och när jag försöker koncentrera mig känns det som när en liten vilsen fågel har kommit in i ett hus och flaxar runt för att hitta ut men bara törnar in i väggar och fönster.

 

Då finns bara en bot.

 

Att jorda mig. 

 

Jag måste gå ut barfota i gröngräset och känna friden landa inombords.

 

Gräset kittlar mina tår, jag stänger mina ögon och låter skogens och trädgårdens egna ljud påminna mig om här och nu.