I min ensamhet har jag setat här i soffan och gråtit 

 

Ja för jag har tittat på film. Och jag har gråtit till filmen. Kanske att jag berörs mer eftersom jag kan dra paralleller till mitt yrke.

Det var om en man som varje dag läste ur en bok för en dement kvinna. De bodde på ett typiskt amerikanskt sjukhem med sköterskor och läkare. Sen växlade berättelsen från att gå mellan nutid och dåtid.

 

The notebook heter den i originaltitel.

 

 

 

Alzheimer är en ful ful sjukdom och jag vill verkligen INTE drabbas. Inte att nån endaste människa ska behöva drabbas