Jag kom sent i säng igår/inatt. Typ två.

Ändå vaknade jag för mer än en timme sen och det är lögn i h-vete att somna om.

 

Först var jag kissnödig. Lätt åtgärdat. Bara att kissa o så krypa ner igen. Nåja, det var varmt i rummet så upp med fönstret som jag stängde när jag gick o la mig. Magen började knorra och bråkade över varför jag inte passade på att ta nåt o äta medan jag var uppe o tassade. Upp igen och ta en kopp varm choklad och en frukostfralla. Sen gick det iaf inte att somna. Herr J som kom i säng lika sent var också uppe o studsade. Jag låg iaf kvar i sängen o tänkte försöka slumra en stund till. 

Studsade ur sängen när jag hörde nåt som sprang förbi utanför sovrumsfönstret. Först en gång och det kunde ju ha varit hunden. Men så kom det ett varv till.... det... lät... som.... en.... ponny!!!!

 

Herr J skulle bara flytta pållarna från natthagen som verkar vara hyfsat Gnistrasäker (jo hon har fått avancera från vinterhagen) men urbetad till en hage med mera mat men inte Gnistrasäker för 5 öre ifall hon skulle få tråkigt och vilja se sig om här i världen, typ missinassen eller så.

Iaf, så tog han två små pållar men lämnade grinden på "glänt" om man nu kan göra så med grindhandtag som hakas i varandra när man öppnar dem. Dallas fick lite separationsångest och smet under tråden och ut.

 

Man får väl vara jäkligt glad att det var Dallas och inte Gnistra för han är så go o gla kexchoklad att han drar ett varv och så kommer han glatt skuttandes när man ropar och så går han in i hagen hos de andra som om inget hänt.

 

Så lagom tills jag hade studsat i några paltor och ut på gräsmattan så var alla fyra i rätt hage. Och nu sitter jag här. Och undrar varför jag är uppe när jag sovit mindre än fem timmar. 

 

Tilll vårat försvar så höll vi på att gjuta en sockel igårkväll som drog ut på tiden. Man kan ju inte avbryta mitt i och ta natt liksom.