Grankott -

Danmarksresa del 3

När vi hade sett haven mötas ute på Grenen (som det hette) så åkte vi in till Skagen och letade upp en fiskebod för att köpa lite... Skagenröra såklart.

Det var lite roligt att stå där inne och o välja o vraka i sortimentet.

Betalningen var ju en annan femma. För danskarna säger visst entalen först och så har de lite knepigt sätt att tänka när de uttalar tiotalen. så nioghalvtreds betyder 59 - plättlätt liksom, tssss

På hemvägen svängde vi förbi en igensandad kyrka - Den tilsandede Sct. Laurentii Kirke.

Det enda som finns kvar idag är tornet. Och där dörren finns idag är egentligen ett fönster som var ovanför den ursprungliga kyrkporten. Jag och Sara gick upp i tornet tillsammans med grabbarna. Det var en smal trapp i spiralform och man var tvungen att hålla i sig i ett rep för att inte tappa balansen.

Tyvärr såg man knappt ut genom fönstren när man väl var där uppe. Dels var det kanske en säkerhetsåtgärd och så är jag nog lite för kort i rocken.

Apropå säkerhet så såg man certifikat överallt att det var besiktigat och godkänt. Både sevärdheter och matställen hade såna, väl synliga.

När vi kom tillbaka till Lökken så gissa vart vi styrde vår kosa ;)

Stranden såklart :)

E ville inte följa med till Skagen så hon fick hyra en cykel och med den hade hon utforskat närområdet. I fyra timmar hade hon trampat runt innan hon kände sig nöjd.

Såg en tjej som red ner på stranden med sin islänning. Jag hade gärna sett att hon släppt loss i en härlig galopp eller töltsträcka men endera missade jag det eller så gjorde hon inget sånt. Såg bara att hon skrittade fram och tillbaka några vändor. Men både jag och E sa redan första kvällen att det hade varit hur härligt som helst att bara få spränga fram i galopp eftersom det bara var sand mil efter mil.

För första gången såg jag lite annat uppspolat på stranden än bara snäckor

Nåt annat som jag noterade under min vistelse i Danmark är att alla (och då menar jag ALLA) hus är byggda i sten. Nåja, våra campingstugor var i trä men jag tror inte jag såg ett enda bostadshus i trä faktiskt.

Den här gamla campingen passerade vi varje gång vi gick till stranden.

Sen var det dagen för hemfärd - torsdag.

Inget strandbesök innan vi vände kosan mot Fredrikshavn. Men eftersom vi var ute i hyfsat god tid kunde vi svänga in på en strand i Fredrikshavn. Palmestranden.

Den var av helt annan karaktär. Sanden var mer lik aska, grå och ännu mer finkornig. Dessutom kändes det smutsigare (men vad kan man vänta bredvid en större stad?)

Den här stranden var totalt översållad med små små snäckskal. Det var i princip omöjligt att gå utan att trampa sönder tusentals små skal. Det krasade vid varje steg.

Det fanns till och med spiralsnäckor på den här stranden. Och man såg massa krabbrester.

Det brann nånstans i närheten för vi hörde sirener och såg röken.

Det gick mkt fortare att få komma ombord när vi skulle hem. Vi behövde inte vänta alls lång stund.

Vi var nog alla lite dämpade och trötta så mesta tiden tillbringade vi i ett rum där man kunde sitta och surfa med datorer som var så sega att en snigel är snabb i jämförelse.