Trots att jag är född med nästan svart hår (såg ut som en liten koreaunge har mor min sagt) och inte har tillstymmelse till blonda lockar i mitt svall (förutom de där små stänken av silver som retfullt börjar ploppa upp) så känner jag mig lite blond ibland.

 

I måndags var jag till V-ås och in till Panduro och shoppade loss bland pärlorna. Ville utöka mitt förråd av pärlor att göra armband med.

 

Kom hem glad i hågen med jättefina glaspärlor och jag pärlade ihop ett fint armband. Köpte remmar och tråd också. 

 

När jag sen skulle kolla i min låda med pärlor jag hade sen förut så insåg jag att jag hade köpt betydligt mindre pärlor än vad jag redan hade hemma. Och jag som tyckte de var små till att börja med. 

 

Inte undra på att det tog så lång tid och var så förbaskat pillrigt. Men men, det blidde ett armband iaf och när jag instagrammade resultatet så kom en förfrågan om att få köpa ett av mig.

Inte för att jag direkt känner att det är nån sälja-kvalitet på det (än). Jag har lite svårt att få några snygga avslut.

 

Och idag skjutsade jag in E till tåget för hon hade sovmorgon deluxe. Hade tänkt hämta ut ett paket innan jag åkte hem men kom på halvvägs till stan att mobilen låg kvar i sovrummet på laddning. *suck, suck och trippelsuck*

 

Hade dessutom med mig en massa sopor som skulle slängas. Ja de åkte till stan och hem igen. 

 

Nåja, nu ska jag väl försöka få ihop ÄNNU mera sopor och så gör jag ett nytt försök att slänga dem och hämta paketet. 

 

Tjingeling pling så länge