I tisdags väckte herr J mig med orden att han var magsjuk... sen dess har jag gått o känt efter om jag också möjligen skulle känna nåt sånt. Och när man känner efter så mår man ju lite tjyvens bara av den anledningen.

 

Peppar peppar, än står jag på benen.... men det känns som om jag skulle kunna bli sjuk. Usch vill verkligen INTE.

 

Jag har skjutsat unge herr J till bussen nu och intagit en smoothie och nu tänker jag krypa ner under täcket igen tror jag.