Som jag skrev igår så var det ingen bra dag.

 

Först ringde brorsan och hade inga roliga nyheter om vår far. De hade hittat saker som inte borde finnas där när de undersökte magen. 

En sköterska hade reagerat på hans spända buk och frågat om han hade ont. Det visade sig vara vätska och de misstänkte en propp som orsak.

Det var det inte... 

Fler undersökningar står på tur innan de vet nånting säkert. Men det är inte alls länge sen vi var på begravning av hans särbo som förlorade kampen mot cancern som envist tuggade i sig mer och mer, bit för bit.

 

Sen for jag till stan för o hämta ut pengar. Jag behöver fylla på mitt förråd av hö eftersom den här vintern varit en pest och pina vad gäller längd och temperatur. Och jag hade gjort upp om att få åka o hämta innan jag skulle till jobbet.

 

Handlade hem lite förnödenheter och lite färdkost fick slinka med. Så satt jag i bilen och tuggade på en färsk Winegum när jag plötsligt hörde ett knak och nåt gav med sig. 

Min framtand (2:2 heter den visst på tandläkarspråk) gick av. Bara sådär. Ångesten jag kände går inte att beskriva i ord. 

 

Den måste ha varit död redan eller nåt för jag kände ingen smärta. Hela tanden gick snäpp av vid tandköttskanten. Jag fick lov o ringa och sjukskriva mig för jag kunde ju inte åka o jobba med en glugg som såg ut sådär. Upptäckte att tanden gick att sätta tillbaka och den satt faktiskt kvar om jag inte belastade den så jag kunde iaf prata och se någorlunda okej ut men ville inte riskera att tappa den när jag var ute och åkte bland gårdarna.

 

Sparade att ringa nån tandläkare tills idag eftersom jag inte hade ont. Jourtandläkare är inte gratis.. det är banne mig inte vanlig tandvård heller.

 

Fick en tid på fm idag och de gjorde väl så gott de kunde med vad de hade till hands... men 665:- för 20 minuters jobb är allt en bra timpenning. Och vad de kunde göra idag? Limma fast den igen med noll garanti för att det håller tills jag kan fixa det bättre. Hade blivit billigare om jag tagit superlim och fixat det själv så länge. *suck*

 

Nu glömmer jag bort mig hela tiden och belastar tanden mer än vad som känns okej. Gaaahhh 

Fatta så svårt att äta när man inte törs bita av nåt med framtänderna. Men man kan äta smörgås med kniv och gaffel också... det kan man... faktiskt.

 

Idag var jag till brorsan en stund och lämnade en crosshjälm till näst äldsta grabben som J vuxit ur. Lika bra som den bara ligger här hemma och samlar damm kan nån annan pojke kanske ha glädje och nytta av den.

 

Jag blev kvar hela dan och har passat på att få umgås med småpojkarna så mkt jag bara kan. De är så goa.

Simon som är ett halvår håller på att knäcka koden för hur man kryper. Men han har löst problemet på sitt sätt så länge, man kan ju rulla fram helt enkelt när krypförsöken blir för jobbiga. Idag var ingen av dem det allra minsta blyg. Och Victor passade på att utnyttja sin faster till att leka med ALLA leksakerna om och om igen.