I förrgår kväll bestämde jag mig för att jag inte bara skulle ligga o sova här hemma nu när jag inte är pigg i kropp o själ. Mer än sova behövs för att rehabilitera sig själv.

 

En annan sak som behövs är ju frisk luft och rörelse också. Samt goda vänners sällskap där man bara är utan en massa krav och förpliktelser så jag skickade ett sms till en vän och frågade om vi skulle ta den där sen länge bestämda promenaden runt Järndammen.

 

Hon hakade på genast. Vi bestämde en tid vi skulle ses igår på fm. Men sen igårmorse insåg jag att E hade ju sovmorgon och behövde inte till tåget vid 7 utan snarare vid 9 på morgonen. Och jag skulle ju ändå till stan så jag skjutsade henne. 

 

Men min vän A blev lite senare än tänkt så jag o Ricko hann med en promenad kring Lärkan först. Jag har ju lite svårt att gå förbi vattentornet för av nån konstig anledning är stora runda byggnader läskiga för mig. Tror det är sen jag var liten och blev skrämd för vattencisternen i skrubben under trappen när pumpen slog igång och morrande pumpade upp vatten. Nåväl en parentes bara

 

Men skogen därikring känner jag utan och innan nästan, eftersom alla idrottstimmar med orientering och sånt nästan alltid förlades i den skogen. Och inte att förakta att man sprang och lekte där också som barn.

 

Så småningom iaf så ramnade även A in till stan och vi kunde göra lite ärenden innan vi sen drog till skogs på riktigt. 

 

Vi hade tänkt gå runt Järndammen som sagt var. Men när vi kom dit var det en annan människa med hund där. En som hade lösspringande hund och hon verkade ha lagt upp nån aktivitet för hunden att söka av området eller nåt för den for som en tosig överallt. 

A som har en hund som är mindre väluppfostrad när det kommer till situationer med främmande hundar tyckte att vi skulle gå på spåret nån annan stans och så brakade vi ut i skogen rätt ut bara... hahaha yesss så organiserade vi är.

 

Ramlade ut på en stig och A (som varit där senare än mig) bestämde att vänster skulle vi gå för o komma rätt.... 

 

Hmmm näe, då kom vi ju ut på grusvägen.

 

Men titta, på andra sidan vägen finns en annan slinga. Helgonmossen... ja men den kan vi väl ta.

 

Sagt och gjort, vi började gå den istället. 

 

Vi gick o vi gick... vissa ställen var blöta så man fick gå lite försiktigt (jag hade ju lyckats åka ifrån mina vattentäta stövlar såklart). Mer skog och mindre sjö helt klart. Men mosse lite här o var. När vi kommit fram till mossen och börjat gå åt andra hållet kom vi snart till ett vägskäl på stigarna. Markeringen satt mitt emellan så vilken skulle vi ta???

Hmmm

Vi tog den stig som hade samma storlek som den vi var på och höll höger. 

Snart kom vi fram till en väg. Men inte den vägen vi trodde vi skulle ramla ut på. Och markeringarna fanns inte att finnan nånstans. Hmmmm höger eller vänster på vägen??? Vänster innebar översvämmad väg med mosse på båda sidor om... vi försökte gå över men fick vända tillbaka för det gick inte att få bärbart fotfäste o gå torrskodd över.

 

Andra hållet visade sig vara en väg upp till skogen bara och den blev sämre och sämre.

 

Nu började dagsljuset sina också... what to do??

 

Nä men vi går tillbaka till stället där vi valde fel stig sa jag. Och så gjorde vi.

 

Sen gick det bra och markeringarna dök upp med jämna mellanrum som de skulle... hahaha men mörkret föll snabbt och jag var lite rädd att vi inte skulle kunna se markeringarna till slut. Eller stigen heller... och skulle nån börja sakna oss hade de ju letat åt andra hållet i skogen. Haha

 

Mottagningen var noll och zero så vi hade nog inte kunnat ringa heller. 

 

Så småningom var det nåt ljust mellan träden igen och A hoppades på vägen... neee bara mera mosse sa jag. Men strax bredvid mossen när stigen svängt lite åt vänster så dök den efterlängtade vägen faktiskt upp. Och den här gången var det rätt väg också. Wohoooo

 

Gissa om det var en härlig syn när två opelbilar plötsligt dök upp i vårat synfält där de stod och väntade på oss vid parkeringen.

 

När vi åkte därifrån var det så mörkt att det var befogat med hellyse så vi kom väl fram i rättan tid. 

 

När jag närmade mig civilisationen igen så ploppade både sms och meddelanden om missade samtal upp i telefonen. 

 

Det var skönt att ramla in hemma sen och byta om till myskläder och torra strumpor (jo jag trampade ju igenom på ett och annat ställe).