Idag har jag varit på utvecklingssamtal i skolan med unge herr J.

 

Började väl sådär lagom bra då jag hade bett honom att skicka ett sms så jag skulle veta var vi skulle vara.

 

DET gjorde han inte.

 

Sen knatade ungen iväg till tobaksaffären runt hörnet när det är typ fem minuter kvar innan det är dags. Jag missade honom nog ganska precis när jag anlände.

 

Men iaf.... till slut kom vi igång.

 

Men maken till ointresserad unge får man leta efter.... han ville bara få gå därifrån fortare än kvickt och ansträngde sig inte för fem öre.... inte förrän jag förklarade att ju fortare han börjar ta intresse i samtalet desto fortare kommer vi ut igen och kan åka hem.

 

De positiva sakerna var ungefär som jag trodde.... jag har ju en smart unge (det visste jag redan) och de områden som behöver jobbas med förstod jag också på förhand rätt väl. Har suttit genom tillräckligt många utvecklingssamtal genom åren för att ha snappat upp styrkor o svagheter.

 

Innan dess åkte jag och hälsade på min arbetskamrat som köpte gård för nåt år sen men som jag inte varit hem till sen dess.

 

På min begäran gick vi en sväng i hagarna och avslutade med att hälsa på fyrbeningarna. Ricko var med också. I koppel eftersom hans hörsel är vida känd som selektiv och jag hade ingen lust att gapa mig hes på en "döv" hund som hellre än knata i hästhagar tog en repa och kikade på grannarnas gårdar.

 

Iaf...

 

När gammelmannen i hagen fick syn på Ricko så blev han helt fokuserad på hunden och han sänkte sitt huvud och kuttrade till honom. Ricko å andra sidan var inte ett dugg imponerad av hästens inviter. 

 

Oliver som hästen heter hade inte tid att säga hej till mig mer än flyktigast för sen var det bara fokus på att få nosa och säga hej till Ricko. Gång på gång kuttrade han mjukt och så tyst att man knappt hörde honom. Undrar så vad som rörde sig i huvudet på honom. Om han vid nåt tillfälle tidigare i sitt liv haft en hundkompis som påminde om min schämthund

 

När Ricko vid ett tillfälle fick lite frispel och försökte springa iväg så fastnade kopplet över nosen på stackars Olli och sällan har jag skådat en sån sårad uppsyn på en häst. Sen gav han upp försöken att få kontakt och knatade iväg till de andra igen.

 

Efter att ha gått husesyn runt hela gården gick vi in och drack lite kaffe och lite mera kaffe... och doppade pepparkakor för fulla muggar. Och snickesnackade om ditt o datt

 

Fick en rundtur av huset också... jäsikens så fint de hade fått till det. Jag fick bläddra i broschyren från när huset var till salu och det var kul o få jämföra o se skillnaderna. Jag var tvungen o fråga hur många ungar den tidigare familjen hade haft eftersom jag kunde räkna till fem sängar i ena sovrummet... men de hade bara haft tre barn som skulle sova däri.