Arbetsmiljögruppen ringde nyss... och även om jag känt att jag mår dåligt och känt panikångesten lura därbakom så var det ändå smärtsamt jobbigt att berätta för en utomstående exakt hur jag känner just nu.

 

Jag höll på att bryta ihop i luren.

 

Jag vet inte om jag gjorde rätt o riktigt att stålsätta mig och inte börja gråta... men jag fick inte rådet att ta en alvedon iaf (bästaste Stajna vet vad jag menar nu ;)) utan hon bad mig prata med min chef.

 

Jorå, det har jag tänkt också, sa jag.

Men, fortsatte jag, det är inte så lätt att prata med en person som man i princip aldrig ser på sin arbetsplats och vissa saker kanske man vill ta "eye to eye" och inte över mail eller sms.

 

Jag hintade ju för chefen igår efter kursen men eftersom jag hade kort om tid innan jag skulle vara på plats på jobbet igen och det stod andra och rev o slet i chefen samtidigt så blev det varken hackat eller malet.

 

Slänger in en instagrambild på ett par söta garntomtar.

Det är ju inte dags än men såg dem hos en brukare igårkväll

Visst är de söta?

Månne jag skulle kunna få inspiration att göra några jag med...?

 

Som jag sa till hon på arbetsmiljögruppen så har jag annars ingen lust med nånting just nu, mer än att sova.