.

Men iaf... idag vill jag blogga lite om de där som lite skämtsamt beskrivs som att de har "guldfiskminne". En person bodde på bokstaven G o fick alltså beskrivningen G som i guldfisk.... nog för att G hade kunnat stå för gullig också... eller G som i glad. Ett tag bodde det en "grinig" tant där o då sa vi alltid att X bor på G som i grinig.

.

Tillbaka till guldfisken... jag har idag dårå träffat på en sån där glömsk person. Superglömsk. Faktiskt så glömsk att h*n om och om igen sa: men jag vet ju inte ens vad du heter. O så talade jag om vad jag hette o personen upprepade mitt namn. Sen kom det direkt efter: men jag vet ju inte ens vad du heter.... o så där höll vi på under hela den stunden som jag var där o lagade mat. Eller ja, tack o lov så var en annan person där när jag kom o underhöll den här glömska personen så jag hade bara kontakt med dennes äkta hälft de första 35 minutrarna.

.

När jag gick därifrån så tänkte jag några saker:

Först o främst tänkte jag på hur mkt jag beundrar den äkta hälften för dennes enorma tålamod som ständigt och jämt lugnt och sansat (såvitt jag vet iaf) lugnar o förklarar, om o om o om igen... ofta redan kl 4 på morgonen.

För det andra så tänkte jag på att det blir lite fel o tänka "guldfiskminne" om en sån här person för det är ju faktiskt bevisat att man kan lära guldfiskar saker... o kan man lära dem så måste de ju ha ett minne?

För det tredje så började jag då tänka på om utifallanatt man skulle kunna klickerträna dementa?

.

Hahaha skadad? Jag? Tsssss hur kan du tro nåt sånt... helt naturligt att börja fundera på nåt sånt när man har en vän som Stina i sin närhet. ;) Eller ja nu ser jag ju nästan aldrig till henne eftersom hon hade mage o söka sig en tjänst på annat håll i kommunen.... ;P men det är hon väl unt.

.

Över till nåt helt annat... när jag åkte hem över Boda-gärdena så var där fullt av fåglar som betade på höstveten. Eftersom det började bli kväller så tänkte de nog ta sin tillflykt till nattkvarteren o svanarna flög rätt över vägen... två och två flög de... tills jag plötsligt såg en ensam svan o då poppade det till i skallen igen... fy satan i gatan vad man tänker när man kör bil hörrni...  svanar är ju parbildande o de bildar väl såvitt jag vet livslånga par. Alltså flög de förmodligen par om par. O den där ensamma lilla stackaren då? Var det en fågel som inte hittat sin partner än eller hade partnern strukit med under vintern kan man undra.

.

O sen undrar jag VEM FASEN har haft mage o beställt mer snö? Vill inte ha nåt sånt skit ramla ner från himlen... men talesättet säger ju att lärkan ska snöa över tre gånger innan våren kommer... NÄR kommer lärkan dårå? Så jag vet hur många fler snöoväder jag har o vänta innan jag får vår. Haha

.

O så såg jag på facebook att gråben setts i mina trakter... faktiskt gått över gärdena rakt mot mitt håll....

Den här låten brukar spela i mitt huvud ibland när jag åker runt på jobbet.... för vargen ska ju synas lite här o där i jobbtrakterna men jag har inte sett till nån. Trots, eller kanske tack vare, att jag sjunger den här när jag sitter där i bilen o flänger från ena hörnet av bygden till den andra.

.

Avslutar med en bild från när jag kom hem idag.... Prickelito spanar också efter vargen, ut över vårat gärde

En bild på snön får ni också... haha