Londonresan del 2
Vi hade alltså landat på hotellet nu.
Fått vårat rum. Nr 42 btw.
Tre bäddar hade vi bokat. Och tre bäddar var det. En smal dubbelsäng bäddad med ett helt täcke att dela på och så en enkelsäng vid fönstret.
Vi gjorde som så att jag o E delade säng och I fick ta enkelsängen.
Tjejerna gjorde sig hemmastadda genom att slå på tv:n och fota lite flumbilder på rummet och sig själva. Själv kände jag återigen mest bara för att gråta en skvätt för jag var så trött. Men jag gjorde mig iordning och kröp ner i sängen och rensade skallen genom att spela lite sudoku på mobilen innan jag somnade.
Ljuden var annorlunda från här hemma... ingen av oss är van med stadens ljud och nu hördes folk på gatan, bilar som for förbi och våra grannar på hotellet hördes också. Men jag var trött så jag hörde inget förräns morgonen därpå när E's mobil satte igång att larma. HÖGT!!! Jag trodde att hon skulle väcka hela hotellet så jag studsade ur sängen och snoozade. Men E och I hörde inget. De fortsatte sova.
Frukost serverades mellan 8-10. Matsalen befann sig i källaren och man fick gå ut på gatan och sen ner för en trapp.
Väl där nere möttes vi av en man som frågade om vi ville ha ägg till frukost. Bolied, fried or scrambled?
Jag tog ett kokt. E och I avstod från ägg och I tog för sig av det som fanns uppdukat. Typ varmt vatten till te eller kaffe. Två sorters juice, mjölk, vatten flingor. Bröd att rosta, smör, marmelad, mjuk ost (den du köper på Lidl i trekantiga bitar som ligger i en rund burk) sylt, vita bönor i tomatsås, frukt.
Ja ungefär så såg det ut.
E vågade inte ta för sig för hon förstod inte riktigt hur det skulle vara... så jag sprang för både mig och henne. Men det var ju inte så långa sträckor.
Någorlunda mätta i magen gick vi upp på rummet och förberedde oss för en dag på stan.
När vi kom ut på gatan insåg vi att det regnade.... doh, surprise surprise.
Trots att vi hade tänkt ta med oss paraplyer så glömde vi dem hemma... nåja, det regnade ju inte så farligt. Vi skulle nog stå ut.
Struntade i allt vad bussar och tunnelbana heter och promenerade oss fram. Vi lärde oss rätt snabbt att läsa av de där praktiska små kartorna som stod överallt och som visade vilket område man kunde täcka på 5 minuters promenad.
I kom på efterkälken mest hela tiden.... hon kunde inte sträcka ut benen lika mkt o ta lika stora steg som jag o E.
Först gick vi bara lite random för vi ville se små mysiga gator... och överallt kände jag bara oh och ah.
Jag förvånades över trafikens tempo. Fort fort skulle det gå... och jag förvånades över att det blommade lite här o var. Det syns nog inte på bilden men jag tog den för att ett träd faktiskt blommar där till vänster i bild på andra sidan gatan.
En misslyckad bild på mig och E när vi poserade i en röd telefonkiosk. I hade inte så mkt koll på hur min telefon funkade. Haha
Gröna gräsmattor överallt... under ett träd satt ett helt gäng duvor och kurade
Eftersom det regnade så var det sådär lagom kul att plocka fram o fota. men några bilder blev det ändå... fast kanske inte på sånt som alla andra tycker man ska fota på...
Big Ben har jag bild på iaf
Nåt som var väldigt bra är att överallt vid övergångsställen står det skrivet "look left" eller "look right" på marken. Jag kom ju på mig själv med att titta åt fel håll mest hela tiden i början.
Jag imponerades av dessa fina hästar... helt stilla stod de. Jag och E sa att vi hoppades de fick belöning nån gång i bland med att få springa på en härlig grön äng och bara leka.
Det pågick nån vinterfestival just nu.
Nåt som är så svårt att få in i skallen när det känns som september istället för december.
Fotade världens största adventskalender, gjord i lego.
Lunchen fick bli snabbt och enkelt - Subway. Haha nu började jag få bättre kläm på min engelska men E påminde mig om att det inte heter salad när man beställer typ hackad isbergssallad utan lettuce. Annars hade jag nog fått ett o_O av expediten på andra sidan disken.
På eftermiddagen drog vi oss tillbaka till hotellet för att torka upp och ladda om inför det vi kommit till London för - konserten.
Tog en bild på hotellet från sidan. De hade en sidedoor ifall man kom hem sent på kvällen eller så... vi var så blöta så vi gick in där.... haha
Till höger om E som ska öppna dörren ser ni vårat hotellrumsfönster. Det är mittenvåningen.
Och som ni ser så är det ju väldigt smalt och i princip bara ett rum på varje våningsplan så...
trappen är inte bred och ganska brant.
Utsikten från rummet. Palmer!!!!
Sen gick vi till den närmaste underground (som tunnelbanan heter i London) Elephant and Castle och åkte till Wembley central.
När man väl fått kläm på hur systemet funkar går det förvånansvärt fort o läsa av hur man ska ta sig från plats till plats. (lantisen har talat)
Men fy farao så det gnisslade. Man hörde ju inte sig själv tänka...
Wembley var ju som en stad i staden... herreminjeeee alltså
Det skulle vara en mile mellan centralen och arenan... vi gick o gick och plötsligt var vi lite halvt vilse... alla som rörde sig i området var väl på väg åt samma håll ungefär och strax före oss gick ett gäng tjejer som pratade svenska med varandra. Plötsligt vänder sig en om och frågar på engelska om vi ska till Wembley arena. Vi bara svarade Yes på frågan men sa sen don't know som ett svar på den outtalade följdfrågan "var fan är arenan".
I som sin vana trogen släntrade 10 meter bakom sprang ikapp och väste till E att de är ju svenskar, hon hade inte fattat att vi också fattat det men lite grann tappat fattningen.
Biljetterna kom ju aldrig på nån post innan vi åkte så det första vi fick göra var att leta reda på box office och kvittera ut dubletterna.
Nu var jag inte längre som nån svensk kock i mupparna utan kunde klart och tydligt redogöra för mitt ärende... hahaha seger för mig. =)
Nu återstod bara köandet....
Tre gånger gick det förbi nån som bad oss kolla ATT vi stod i rätt kö. Vi var så duktiga så vi hade såklart kollat att det var rätt INNAN vi ställde oss att köa.
E fick lite panik för hon fick för sig att hon skulle lyckas missa att köpa merchandise men trots att jag försäkrade henne om att det skulle säljas på insidan när vi kommit igenom dörrarna så ville hon kolla att det inte var i ett eget rum för sig. Det stod ju nämligen vakter vid andra dörrar där folk inte köade särskilt länge innan de fick gå in. Fast vi fortfarande inte blev insläppta.
Nåt vi senare förstod var VIP-platserna. De som hade fått vara med o se genrepet tidigare på kvällen.
Läs del tre (Konserten) här
Kommentarer
Trackback
