Wembley Arena - ungefär i storlek som Globen i Stockholm, lite mindre kanske.

 

Vi kom in. E var orolig för sin kamera... att de skulle neka henne att ta med den in. Men de brydde sig bara om utifall vi hade drickbart med oss. Det fick man inte ha... och det kan man väl förstå... de vill ju kunna tjäna pengar såklart och dessutom ha lite koll på vad för sorts vätskor som finns där.

 

Sen var prio ett att hitta merchen... nemas problemas dock.

 

E hade redan hemma i Sverige deklarerat att hon minsann bara MÅSTE ha vissa saker därifrån. 

En Crown Glowstick och en tröja var viktiga saker.

 

Okej, glowsticken kostade £20, vanliga glittriga t-shirts kostade också £20 men så fanns ju hoodies. Ohhh en sååån vill jag ha, sa E. 

Hmmmm mja, började jag, för de kostade £55. Pretty mucho pengar om man säger så.

 

Men iaf, hon fick som hon ville... det fick bli hennes födelsedagspresent då. Man fyller ju faktiskt bara sweet sixteen en gång i livet.

 

Sen letade vi upp platserna och satte oss... jo jag köpte en varsin dricka och en nachostallrik att mumsa på för jag var hungrig också. 

 

Alltså... jag har inte varit på allt för många konserter i mitt liv. Men jag lovar er. Jag har aldrig, och kommer nog aldrig att se nånting liknande igen.

 

På två stora bildskärmar visade de gruppens senaste musikvideos om och om igen. Ljudnivån var rätt lagom så man kunde prata med varandra. Men lite nu och då startade hela publiken att skrika som om de just sett hela gruppen gå upp på scenen. Det tog ett tag innan jag fattade att det var varje gång de såg nån extra populär gruppmedlem i videon som för tillfället spelade, eller när en ny video drog igång (för typ femte gången eller så). 

 

Men..... da da daaaaah

 

Mitt under "Fantastic baby" drog de upp volymen till full konsertstyrka och publikens jubel höll på att lyfta taket. 

Jag filmade med min mobil men det är svårt att få nåt grepp om exakt HUR det var ändå. (letade på Youtube för o hitta nån bra film där som verkligen visar hur publiken unisont sjunger med och överröstar musiken)

 

Tänk er känslan att sitta mitt i publikhavet och se hur tusentals glowsticks rytmiskt skakas i takt med musiken och höra hur alla jublar och sjunger med. Min dotter satt till höger om mig och hon skrek också i extas. Jag var nästan orolig att hon skulle tuppa av så jag är glad ändå att vi hamnade på sittplatser och inte nere på golvet närmast scenen. Det hade varit risk för allvarliga olyckor där nere.

 

Sen var det den nivån på hela spelningen kan jag säga. 

 

 

Den här videon är tagen från andra sidan av arenan så nånstans där ute i publikhavet mitt emot sitter jag med E och I.

 

En av killarna fick näsblod under spelningen så  han sjöng nån låt med en tuss i näsan. Haha gick det med. 

 

Sen en sak som blev ett stående skämt i vår lilla grupp var när de började prata om sin resa TILL London. Att den tagit 13 timmar och så det roliga när de började prata om HUR folk pratar i London.

 

Ena killen sa: how about you, give me some vatah

En annan svarade: I'll give you some vatah

och så fyllde de övriga tre i med:

vatah

vatah

vatah

i olika varianter på uttalet med brittisk accent.

 

Sen när alla låtar var spelade och de hade tackat för det fina mottagandet och sagt att det varit den allra bästa publiken av dem alla så blev de såklart inropade igen... och då drog de på för fullt med konfettikanonerna (jag började tycka lite synd om de som skulle städa scenen sen).

 

På slutet sprang killarna runt på och vid scenen och bytte kläder med publiken samt slängde ut sina scenkläder och annat och det blev kaos när folk slogs om sakerna. En slängde ut sin jacka i publiken. 

 

Det var hursomhelst två nöjda tjejer som bara njöt av att vara där. E fotade och filmade så mkt att hon fyllde två minneskort till kameran. Men när "extranumren" kom så hade hon slut på minne och istället för att försöka radera "dåliga" bilder så beslöt hon sig för att bara njuta. Klok unge. 

 

Jag hade sagt det åt henne också. Att passa på och njuta av att vara där och i nuet också... och inte bara fokusera på att dokumentera för eftervärlden. 

 

När det var slut satt vi rätt utmattade kvar i bänkarna och bara tittade på när städarna började röja i röran. Vi satt så länge faktiskt att vi blev utmotade. Fast vi var inte de enda som stannade så länge.

 

Sen var det bara att traska tillbaka till tunnelbanan och åka hemåt igen.