Ligger i sängen o väntar på telefonsamtal från arbetsmiljögruppen eftersom jag fortfarande är sjukanmäld.

Tänkte att jag kunde ta o berätta om den sjuka drömmen jag hade inatt....

Jag drömde att jag var på jobbet o hemma hos en brukare. Jag jobbade kväll o drömmen börjar hemma hos den här brukaren som i drömmen inte bor i färnbo's distrikt utan på Turbo i Sala. Haha iaf kändes det som om vi var på Turbo.
Iaf, vet inte vem jag jobbade med o det spelar ingen roll... för när vi kom till den här brukaren så var det en flicka där med sin hund (goldenliknande sak). Henne hade vi blivit "varnade" för. Att hon drog runt o inte gick i skolan eller nåt sånt (minns inte exakt) o hon var väl i yngre tonåren sisådär. Jag sa åt henne att gå därifrån o hon tog sin hund o gick.... av nån anledning var jag väldigt länge hos den där brukaren o rätt vad det var så var flickan där igen... o jag kastade ut henne... jag vet inte vad jag egentligen gjorde hos brukaren då jag mest verkade slå dank själv där... o inte vet jag att jag egentligen pratade med brukaren heller... rätt vad det var så hittade jag flickan där en tredje gång. O jag blev helt rasande o gapade o skrek på henne o hon sprang ut men hunden blev kvar... för kopplet hittade jag inte... o de hade legat nerbäddade i sängen typ.
Jag for runt o letade efter det där kopplet för o kunna koppla hunden o gå ut o lämna den till flickan som hade sprungit bort o jag visste inte var hon var... men ändå skulle jag hitta kopplet innan jag kunde släppa ut nån hund... för annars kunde han springa bort.

Sen är det som ett hopp i drömmen o jag vaknar o finner mig liggandes sovandes hos brukaren. Jag fattar inte HUR det har gått till men inser att jag måste till jobbet o få mina jobb som jag ska ha för den dagen.... men innan jag hinner så långt så kommer S från jobbet dit för att hon ska vara där på morgonen.  Vet inte om det var ihop med mig men hon blev lite förvånad att hitta mig där o vi plockade om lite jobb för senare.
Det som nu blev riktigt skruvat var att brukaren inte var i sängen... nej för i vardagsrummet hittade vi henne sittandes i soffan tillsammans med den där flickan jag hade jagat ut kvällen innan. Och flickans mamma (och hunden såklart också i soffan). Flickan var nerbäddad i soffan o hade som jag förstått det också sovit där hela natten o nu på morgonen hade de hjälpt brukaren att komma upp. Hur nu det gick till när flickan var kvar i soffbädden.
Jag gick fram till flickan o bad om ursäkt att jag varit så burdus kvällen innan o hon höll såklart med mig att jag varit jättearg. O jag skämdes lite.

Ett hopp i tiden o rätt vad det är så hittar jag brukaren ståendes på golvet framme vid fönstret o rullstolen som hon alltid sitter i annars var ett par meter bakom... o dessutom stod hon på huk o höll på med kontakterna. Jag började bråka på henne att hon inte fick göra sådär för om hon ramlade så kunde jag inte hjälpa henne upp igen. Nu hade jag visst K med som hjälp. O han var tafatt o visste inte HUR vi skulle göra för o få tillbaka brukaren i stolen... o jag var arg igen...(hmmm vad är det mina drömmar vill säga mig)

Ett hopp igen o plötsligt är jag på väg till grannen o tillika flickans familj med brukaren. För att de ska passa henne då jag måste vidare på mina andra jobb.... kommer in där o de ska till o äta o verkar förvånade att vi dykt upp. Jag frågar om det är okej o säger att vi kommer på besök igen vid 13 o då kan jag ta hem brukaren igen... tittar på klockan o ser att den är redan 12. O jag har inte gjort nåt annat av mina morgonjobb... o jag får sån ångest i drömmen... ångest över att brukarna kommer vara arga o ledsna att inte fått besök..... o ångest att mina arbetskamrater ska vara arga att jag inte kommit längre på min runda än så... att jag inte sköter mig.

Sen vaknade jag till o jag var tvungen o ruska på mig för o få bort drömmen o känslan i kroppen... hua
Feberdrömmar är inte roliga.