Det kom en kommentar...

Stina om confessions from a garden:

Det är livsfarligt att stoppa huvudet i sanden, men jag är precis likadan själv! Det är som att kroppen o hjärnan tuffar på på egen hand o man själv sitter vid kontrollbordet o glömt vart fan den stora röda knappen för nödstopp sitter! Kram

O ja, huvet på spiken där...

Fast tuffar o tuffar.... tankeverksamheten är väl lite si o så... min dotter brukar väldigt ofta avbryta mig eller försöka skynda på mig genom o säga "kom till saken".... vilket mest bara gör saken ännu värre...

Men å andra sidan är det ett väldigt jobbigt släktdrag... jag har att brås på. Mor min är likadan, o min moster... mormor kunde också sväva ut i det blå innan hon kom till saken.... o vet  ni... E (dotter) har vissa tendenser hon med... så hon kastar sten i glashus (fast det har hon inte upptäckt än)
Jag svävar ut i det blå i mina haranger o ibland avbryter jag mig själv med ett "vad var det jag skulle säga med det här då???"

O med de orden kanske jag kan konstatera att det här blev ett totalt snurrigt inlägg....

Jag ska nog inte blogga när jag är tom i bollen...

Det regnar idag... så vad gör man med en regnig söndag??? Jag vet inte vad jag ska hitta på.... fick börja med att plocka in rymmarpålle direkt jag gick ur sängen. Dallas hade serverat sig själv på utsidan av staketet. Så nu står han i arresten med Gnistra... o Texas o Lilleman går själva i hagen.
Igår kväll hade jag släppt ut dem i stora skogshagen för några timmars fritt bete... hade inte tänkt mig riktigt så länge som det blev... men ESC kom emellan... håhå och sen somnade jag till på soffan en stund också.... så de kom inte ut därifrån förrän ett inatt. De var proppmätta då kan jag säga... Men iaf, Dallas fick visst mersmak på grönt gräs.