Lite sen blev jag också.... vi hade ju bestämt 13 som en bra tid... o tio i ett borde jag hoppat in i bilen (senast) för o styra kosan mot mitt mål. Men då hade jag precis skjutit in sista lådan i första skåpstommen o insåg att jag inte kunde åka som jag just då såg ut... haha blev att vaska av lite lätt på armar o ben o dra borsten genom håret. Stoppa in hunden i bilen o så åka förbi sopstationen o slänga av påsarna som laddats in i skuffen redan igårkväll.

Så var jag tvungen o tanka i ett par liter också för o slippa riskera att få putta bilen hemåt sen.

Så "fashionably late" rullade jag in på gården. Jag hade iaf förvarnat att jag inte var på ingående ungefär i det klockslag som S hade börjat förvänta sig att se mig komma inrullandes.

Iaf, vi lät hundarna hälsa o jag var mest bara orolig över att min odåga skulle få för sig att utforska större områden än vad som hörde till tomten o alltså ramla in hos grannen o deras ohängda hund. Han är ju lite "ja ja matte jag hör dig" i sitt sätt att vara.

Efter att ha rastat doggarna så var det dags att rasta oss.... jag var mest bara oh o ah. O pillade på allt o tittade på saker som många andra bara skulle fnyst åt. Men jag gillar det gamla som har en historia att berätta bara  man är villig att lyssna.

Vi vandrade från utrymme till utrymme, kollade i lådor, bakom kartonger, fyndade "skatter", balanserade på stegar, brände oss på brännässlor (eller bara jag då, som gick i shorts), hittade tidningar från -72 på dass och självklart ett porträtt på gamla kungen.

Skatten som jag hade drömt skulle finnas i en plåtlåda i ett av uthusen.... tja, diagonalt från där jag drömde fanns ett utrymme. Såg inte mkt ut för världen o S gick in först... sen hörde jag ett utrop som lät som att hon hittat ett brev.

- Nej många brev, kom svaret på min ngt förvånade fråga då jag absolut inte förväntat mig brev i uthuset.

Jag skyndade mig efter, genom djungeln av nässlor och hallonbuskar o när jag kikade in genom dörröppningen såg jag S sitta på huk framför en papperskasse från ICA Maxi. I handen höll hon ett försäkringsbrev tillhörandes brodern i granngården.

Efter lite mer tittande i påsarna bestämdes att de skulle få följa med in till köket för närmare undersökning när vi fått lite fika i magen.

Helt otroligt vilken skatt vi fann i en papperspåse... där fanns papper som undertecknats för 122 år sen... alltså 1889. O en nedskriven "familjehistoria" i grova drag från 1600-talet o framåt.

Vi blev sittandes där länge... bläddrandes bland gamla papper... vördnadsfullt höll vi i dem o förundrades över att de legat i en vanlig påse, ställda som vilka sopor som helst. S sambo J kom också in o blev lika fascinerad han.

Där satt vi, o räckte varandra papper att titta på, försökte uttyda snirklarna, räknade år bakåt, försökte komma ihåg vem som var vem av alla namnen vi hittade...

När vi kikat färdigt tog vi ett varv till fast i andra uthus. Och S visade mig den halvt nerfallna lada som henne sambo fått världens utskällning för att ha gått in i.

Självklart såg jag massor av fynd där inne.... underbara fönsterbågar med massor av rutor, S visade hästvagnen som stod för evigt parkerad numera under övervåning o tak, omöjlig att få ut mer.

Men strax framför låg nånting annat som fångade min blick. En blåmålad träsits som hört till en hästvagn en gång i tiden.

Om du törs gå in där o ta ut den så får du den sa hon... o jag intalade mig själv att om det var meningen att ladan skulle rasa idag så skulle den lika gärna kunnat rasa för en kvart sen. O så gick jag in medan S stod kvar utanför med ångest.

Jag kom ut helskinnad, med mitt fynd i högsta hugg. O sen gick vi vägen tillbaka. S först o jag sist med en blå "soffa" mellan oss.

Nu ligger den i skuffen på min bil o bara väntar på att jag ska ta ut den o laga upp den lite. Jag fick lova dyrt o heligt att inte förstöra den genom o förvandla den till shabby chic. O det kan jag lova. Den är perfekt som den är... helt underbar färg o patina. Jag har bara lite ångest över att om den får stå ute utan skyddande tak så blir den förstörd av väder o vind... så därför fick den ligga kvar i skuffen så länge. Måste klura på hur jag löser det...