Snö
Den här dagen lär jag inte glömma i första taget.... huvva
E har haft praktik hela den här veckan som varit uppe i By vid Storbyns ryttarförening. Hon o hennes två kompisar hade lite varierande tider men idag skulle de börja 7. Jag började också 7 i morse... så kl 6 steg vi ut ur huset för o mata o vattna pållar innan jag skulle skjutsa henne till kompisen vars mamma skulle köra dem.
GAAAHHH!!!!!
Det har snöat.... my god så mkt snö.
Det tog lite tid att få ut käket o vattnet för snön var besvärlig o gå i... bilen var svår o skotta fram o när vi väl var på rull så var det svårt o forcera snön innan vi kom ut på nyplogad väg från gården. Tack o lov att Allan som plogar hade varit uppe o igång ett tag redan...
Lämningen gick bra, stora vägen var plogat åt ena hållet, dock åt Broddbo till o jag skulle ju först mot Möklinta...
Sen hade jag plogade vägar fram till jobbet... vägen över Svedboäng är alltid knepig när det är snö o blåst men inte värre än att jag kom genom o fram till Björkgården...
Ramlade in, kollade mina jobb, drack en kopp kaffe o tog en mjuk macka till det. Vi pratade en stund innan vi sen skildes åt o drog åt olika håll på våra jobb.... jag skulle duscha en tantalona o lämna mat för hela helgen... jag bad om att få återkomma med duschen efter att jag serverat ett par farbröder sin frukost o ge medicin... de bor en bit bort, mot kilen till så jag svängde av o tänkte att vägen över Kårbo måste gå lika bra som Svedbo... Jäklar vad det hade hunnit blåsa igen... jag insåg rätt snart att det nog varit en dålig idé men ingen chans att ändra mig... bara o bita ihop o ta sats o försöka styra o gasa genom drivorna. Det gick bra ända tills jag kom ut på de riktigt öppna vidderna, där blåste det halv storm o snöröken gjorde att jag inte såg var vägen gick.... jag gjorde precis vad jag vet att man inte ska, jag släppte på gasen o bilen tog stopp i drivan. Jag satt fast... kom inte framåt eller bakåt mer än några decimeter... öppnade bakluckan bara för att konstatera att nix pix ingen snöskyffel. Ringde en vän, Ringde Anna, hon var ju dock i andra änden av socknen o var fast där ett tag i duschen men hon lovade att hjälpa mig så snart hon kunde...
Envis som jag är kunde jag ju inte bara sitta stilla där i bilen o vänta på en hjälp som kanske skulle komma... så jag försökte fruktlöst gräva bort snön med mina händer... jag hade kunnat bygga mig en igloo där tror jag.. snön var hård o när jag skar ut rutor med mina händer så höll den ihop.
Men bäst jag slet i blåsten (som för övrigt gjorde allt mitt jobb förgäves på en halv minut) så hörde jag ett ljuvligt ljud som i små fragment nådde fram genom blåsten.
EN TRAKTOR!!!
I mina spår kom en traktor farandes o han skottade snabbt o enkelt upp vägen bakom mig så jag kunde backa bakåt. Han var förresten så snäll så han klev ur o puttade bilen också... fast vad skulle han göra?
Sen skulle jag få åka bakom honom hela vägen fram dit där målet för färden var tänkt... men han varnade mig att jag inte fick åka för nära för han skulle skotta loss skolbussen också som satt fast längre fram på vägen. På ett ställe var det enorma drivor o han fick ta sats o skotta i omgångar... jag försökte följa efter men snöröken efter traktorn var enorm mellan varven då blåsten tog fart extra mkt.
Rätt vad det var så tog det stopp igen.... blåsten hade blåst tillbaka halva snödrivan på vägen igen... traktorn fortsatte framåt i fjärran o allt jag såg var de röda baklysena som syntes genom snöröken...
*suck*
Bilen satt nu som gjuten på snön o jag kom inte en millimeter framåt eller bakåt.
Killen i traktorn upptäckte att jag försvann o han backade tillbaka. (hur snällt var inte det på en skala?)
Han fick dra loss mig o så tog han mig på släp fram tills vi kom fram till bussen. Där fick jag snällt kroka loss bilen o backa in på gården som var precis i närheten.... fick vänta på att han skulle dra loss o sen ploga för bussen ner till färnbo innan han sen kom farandes i 100 knyck o jag kunde komma efter igen... tack o lov så var vi nästan inne i skogen o där hade inte snön drivit alls. Han åkte faktiskt ända fram till lagårdsbacken dit där jag skulle o såg till att jag kunde parkera bilen. Sen fråga han hur länge mitt besök kunde tänkas dröja för han skulle till Västerbykil o vända där o ploga andra halvan av vägen tillbaka sen.... o så fick jag mobilnumret utifall att jag skulle fastna ännu en gång.
(note to self: sms:a o tacka)
Efter förrättat värv åkte jag tillbaka till färnbo, gjorde några jobb innan jag gick in för o värma mig o få lite uppdateringar på vad övrig personal gjort.
Anna var så snäll o lånade ut torra byxor åt mig... jag hade ju lyckats ignorera min inre röst o tog därför inga termobrallor med mig. BIG mistake I tell you.
Sen tog vi den låååånga vägen runt Salbohed mot Hedåker. Lämnade av mat o medicin efter vägen... fick ett larm så vi fick ta vägen mot det insnöade huset i skogsbrynet där jag varit på förmiddagen.
Fixade larmärendet... jag slängde en soppåse o slängde en snabb blick mot vägen över gärdena.... gick tillbaka till bilen o bad Anna titta...
vart tog vägen vägen, liksom.... (foto: Anna Roos)
O bäst vi beslöt oss för o dokumentera detta så dök en traktor upp... o vi fick väldans bråttom tillbaka till bilen. Vi sprang för allt vad vi hade... misstänker att från traktorn såg vi ut som två harar som springer på vägen o inte vet vart de ska. hahaha
Han kom med en jäkla sula.... snön bara spruta kring traktorn.
Anna har gjort en notering på facebook om just detta så jag viker ett eget inlägg till hennes korta o kärnfulla beskrivning o hoppar raskt vidare i berättelsen.
Vi kom så småningom ner till färnbo, hela o välbehållna. Ja Anna stannade bara hundrasjuttioelva gånger o fotade allt från snödrivor till snörök.... men solen hade brytit igenom molnen o det VAR vackert.
Hade ett jobb kvar på min lista o när jag hade gjort det så kunde jag så småningom styra kosan hemåt. Eller ja, jag hade ju lovat att hämta upp tjejerna i By så det var bara o ta vägen dit... men nu var det lugnare o inget mera snöfall så jag hade inga större problem att komma dit.
Tre pladdriga trötta flamsiga tjejor i bilen o vi kunde äntligen styra kosan mot Möklinta.
E har haft praktik hela den här veckan som varit uppe i By vid Storbyns ryttarförening. Hon o hennes två kompisar hade lite varierande tider men idag skulle de börja 7. Jag började också 7 i morse... så kl 6 steg vi ut ur huset för o mata o vattna pållar innan jag skulle skjutsa henne till kompisen vars mamma skulle köra dem.
GAAAHHH!!!!!
Det har snöat.... my god så mkt snö.
Det tog lite tid att få ut käket o vattnet för snön var besvärlig o gå i... bilen var svår o skotta fram o när vi väl var på rull så var det svårt o forcera snön innan vi kom ut på nyplogad väg från gården. Tack o lov att Allan som plogar hade varit uppe o igång ett tag redan...
Lämningen gick bra, stora vägen var plogat åt ena hållet, dock åt Broddbo till o jag skulle ju först mot Möklinta...
Sen hade jag plogade vägar fram till jobbet... vägen över Svedboäng är alltid knepig när det är snö o blåst men inte värre än att jag kom genom o fram till Björkgården...
Ramlade in, kollade mina jobb, drack en kopp kaffe o tog en mjuk macka till det. Vi pratade en stund innan vi sen skildes åt o drog åt olika håll på våra jobb.... jag skulle duscha en tantalona o lämna mat för hela helgen... jag bad om att få återkomma med duschen efter att jag serverat ett par farbröder sin frukost o ge medicin... de bor en bit bort, mot kilen till så jag svängde av o tänkte att vägen över Kårbo måste gå lika bra som Svedbo... Jäklar vad det hade hunnit blåsa igen... jag insåg rätt snart att det nog varit en dålig idé men ingen chans att ändra mig... bara o bita ihop o ta sats o försöka styra o gasa genom drivorna. Det gick bra ända tills jag kom ut på de riktigt öppna vidderna, där blåste det halv storm o snöröken gjorde att jag inte såg var vägen gick.... jag gjorde precis vad jag vet att man inte ska, jag släppte på gasen o bilen tog stopp i drivan. Jag satt fast... kom inte framåt eller bakåt mer än några decimeter... öppnade bakluckan bara för att konstatera att nix pix ingen snöskyffel. Ringde en vän, Ringde Anna, hon var ju dock i andra änden av socknen o var fast där ett tag i duschen men hon lovade att hjälpa mig så snart hon kunde...
Envis som jag är kunde jag ju inte bara sitta stilla där i bilen o vänta på en hjälp som kanske skulle komma... så jag försökte fruktlöst gräva bort snön med mina händer... jag hade kunnat bygga mig en igloo där tror jag.. snön var hård o när jag skar ut rutor med mina händer så höll den ihop.
Men bäst jag slet i blåsten (som för övrigt gjorde allt mitt jobb förgäves på en halv minut) så hörde jag ett ljuvligt ljud som i små fragment nådde fram genom blåsten.
EN TRAKTOR!!!
I mina spår kom en traktor farandes o han skottade snabbt o enkelt upp vägen bakom mig så jag kunde backa bakåt. Han var förresten så snäll så han klev ur o puttade bilen också... fast vad skulle han göra?
Sen skulle jag få åka bakom honom hela vägen fram dit där målet för färden var tänkt... men han varnade mig att jag inte fick åka för nära för han skulle skotta loss skolbussen också som satt fast längre fram på vägen. På ett ställe var det enorma drivor o han fick ta sats o skotta i omgångar... jag försökte följa efter men snöröken efter traktorn var enorm mellan varven då blåsten tog fart extra mkt.
Rätt vad det var så tog det stopp igen.... blåsten hade blåst tillbaka halva snödrivan på vägen igen... traktorn fortsatte framåt i fjärran o allt jag såg var de röda baklysena som syntes genom snöröken...
*suck*
Bilen satt nu som gjuten på snön o jag kom inte en millimeter framåt eller bakåt.
Killen i traktorn upptäckte att jag försvann o han backade tillbaka. (hur snällt var inte det på en skala?)
Han fick dra loss mig o så tog han mig på släp fram tills vi kom fram till bussen. Där fick jag snällt kroka loss bilen o backa in på gården som var precis i närheten.... fick vänta på att han skulle dra loss o sen ploga för bussen ner till färnbo innan han sen kom farandes i 100 knyck o jag kunde komma efter igen... tack o lov så var vi nästan inne i skogen o där hade inte snön drivit alls. Han åkte faktiskt ända fram till lagårdsbacken dit där jag skulle o såg till att jag kunde parkera bilen. Sen fråga han hur länge mitt besök kunde tänkas dröja för han skulle till Västerbykil o vända där o ploga andra halvan av vägen tillbaka sen.... o så fick jag mobilnumret utifall att jag skulle fastna ännu en gång.
(note to self: sms:a o tacka)
Efter förrättat värv åkte jag tillbaka till färnbo, gjorde några jobb innan jag gick in för o värma mig o få lite uppdateringar på vad övrig personal gjort.
Anna var så snäll o lånade ut torra byxor åt mig... jag hade ju lyckats ignorera min inre röst o tog därför inga termobrallor med mig. BIG mistake I tell you.
Sen tog vi den låååånga vägen runt Salbohed mot Hedåker. Lämnade av mat o medicin efter vägen... fick ett larm så vi fick ta vägen mot det insnöade huset i skogsbrynet där jag varit på förmiddagen.
Fixade larmärendet... jag slängde en soppåse o slängde en snabb blick mot vägen över gärdena.... gick tillbaka till bilen o bad Anna titta...
vart tog vägen vägen, liksom.... (foto: Anna Roos)
O bäst vi beslöt oss för o dokumentera detta så dök en traktor upp... o vi fick väldans bråttom tillbaka till bilen. Vi sprang för allt vad vi hade... misstänker att från traktorn såg vi ut som två harar som springer på vägen o inte vet vart de ska. hahaha
Han kom med en jäkla sula.... snön bara spruta kring traktorn.
Anna har gjort en notering på facebook om just detta så jag viker ett eget inlägg till hennes korta o kärnfulla beskrivning o hoppar raskt vidare i berättelsen.
Vi kom så småningom ner till färnbo, hela o välbehållna. Ja Anna stannade bara hundrasjuttioelva gånger o fotade allt från snödrivor till snörök.... men solen hade brytit igenom molnen o det VAR vackert.
Hade ett jobb kvar på min lista o när jag hade gjort det så kunde jag så småningom styra kosan hemåt. Eller ja, jag hade ju lovat att hämta upp tjejerna i By så det var bara o ta vägen dit... men nu var det lugnare o inget mera snöfall så jag hade inga större problem att komma dit.
Tre pladdriga trötta flamsiga tjejor i bilen o vi kunde äntligen styra kosan mot Möklinta.
Kommentarer
Trackback
