Jag har ett sånt där tokryck igen..

Nån gång per år ungefär kommer de.....
.... tankarna på ett hälsosammare liv.

Den här veckan har jag redan hunnit med tre långa entimmespromenader. O jag brukar inte (trots ägande av hund) ta mig för såna särdeles ofta.
Jo jag vet mkt väl att hundar behöver motion o stimulans. I mitt fall blir det tyvärr ofta så att han är med på gården o skrotar när jag gör mina sysslor... o så drar han iväg ut på gärdet o gräver efter sina älskade sorkar så fort han får en chans o smita från mattes vakande öga.

Men iaf... tillbaka till mig o mitt tokryck.

I måndags gick jag (o hunden) hem till svärföräldrarna o hämtade bilen som jag skulle låna.
Igår gick jag (o hunden) HEM från svärföräldrarna när jag lämnat tillbaka bilen.
O idag fick jag alltså också för mig att jag skulle ut o gå.... men inte till eller från svärpäronen. Nej istället gick jag mot skjutbanan o sen ner bakom den o följde den korta sandbanan ut på stora vägen o sen tillbaka mot grusvägen som leder till skjutbanan o sen hem så småningom.

Gick o letade efter knaskatten som varit borta sen tisdags morse.

Elvis the Cat är förmodligen ute på friarstråt men i måndags eller möjligen i söndags hade husse (dvs J) sett honom vid just skjutbanan på väg hemåt o sen kom han ju hem o käkade o så då.

Saknar den lille busen så oerhört mkt. Trots att de andra två är hemma kvar o håller mig sällskap så saknas liksom en gosig knas.

Iaf, jag försökte mig på att få upp flåset också på hemvägen... så jag drog igång ett par joggingsträckor... men gissa vem som INTE ville springa.

Jo Prickelito den token. jag fick dra honom i kopplet... suck. Han ville hellre gå sakta o lukta på blommorna... eh kissfläckarna menar jag såklart. O titta upp i trädtopparna för det flög upp en fågel på ett ställe...

Sen vid fyrvägskorsningen så kom lille J cyklandes på väg hem från en kompis o vi slog följe... ännu en stund senare kom husse/pappa/sambo J åkandes från jobbet... då blev det mera fart på hunden... o jag kunde trigga igång honom så vi fick ett sista tokrus där jag verkligen försökte ge järnet o så hade jag transformatorstolpen som mål att inte sakta av innan dess.... åh jäklar så lungorna skrek efter syre när jag fick stanna av... kunde ha lagt mig raklång i gruset av syrebrist men tvinga mig att fortsätta gå.... o då var det ju inte många meter kvar hem heller...

Vad kan vi dra för slutsats???

Jag o hunden har ungefär samma dåliga kondis... det är dags o göra nåt åt den saken...