lite tankar

Jag tänker en himla massa... det ska ni veta... jag tänker en massa som jag inte alltid släpper ut till andra. Det kan vara allt möjligt som jag avhandlar i min lilla skalle... för hur det nu är... man diskuterar alltid himla bra med sig själv.

O så har jag ju en bit o åka för o komma fram o tillbaka till o från jobbet... man hinner avhandla en hel himla massa under den halvtimmen...

Jag tycker också väldigt mkt om att bara vara själv... för att jag faktiskt gillar mitt egna sällskap. Man behöver inte vara så social. Jobbar man som jag gör med att vara jättetrevlig o social mest hela dagarna så har man ett uppdämt behov av att bara vara. SJÄLV. Eller möjligen vara med familjen... fast fortfarande kanske utan att vara FÖR social... mest bara vara

Ibland kan jag fundera över mitt jobb... o liksom vem är till för vem?? Är det brukaren som finns till för mig - för att jag ska ha ett jobb o gå till... som bara ska finnas där utan att få ställa krav, ha önskemål, behov??

Eller.... kan det faktiskt vara så... att.... jag.... är till för brukaren? Att jag ska lyssna på HUR, NÄR, VAR brukaren vill ha hjälp. Behöver hjälp?

Såna saker ploppar upp. När jag får höra att det var bra att det var JAG som kom. Att det var bra att jag stannade kvar bara en liiiten stund längre.

När jag är närmare hundra än femtio
närmare 100 än 60
närmare 100 än 70 o så vidare, så skulle jag nog också vilja få gehör för mina behov o önskemål

Men det kanske bara är jag som är så.... för de som rusar på i livet o jobbet utan att stanna upp nånsin, de kommer att stillatigande finna sig i att bli ignorerade, nonchalerade o toppridna när de väl kommit dithän....
Eh, eller kanske inte det nej.

Sen en annan sak som förbryllar mig är hur cigarettrök kan vara mindre irriterande än andra allergiframkallande saker.
Men jag är inte rökare så jag vet inte... jag är heller inte överkänslig för hund, katt, blommor, pollen, nötter osv. MEN jag vet att jag mår jävligt illa av o andas in tobaksrök när nån annan röker. O jag kan få hemskt ont i huvet o må rackarns så illa om jag skulle bli instängd i en bil ihop med en rökare som röker däri.

Provocerande tankar - javisst... det är därför jag för det mesta håller dem inom mig o inte dryftar dem med vem som helst.

Men jag kom faktiskt till insikt i en sak häromdagen.
Jag kunde helt plötsligt faktiskt förstå hur folk kan tycka att det är jobbigt när jag o andra flamsar runt o har jäkligt kul.
Jag fick en plötslig AHA-upplevelse.
Plötsligt insåg jag att det som uppfattas som jäkligt kul för en eller två, kanske tre personer... faktiskt inte alls är humor för mig.
O det borde ju kunna innebära att det omvända faktiskt också existerar.... att andra blir lika irriterade o störda när jag tycker mig vara "jättelolig".

Faktiskt slog det mig nästan som en käftsmäll...

Hmmmm
Det kändes lite svårt att inse...

Men förmodligen kommer det inte alls att innebära att jag lägger nåt större band på mig själv... när jag är i flamsläge med rätt personer o "inte rätt personer" så att säga.  För det är fortfarande så jäkla kul o ha kul... =) sorry ni som tänkte "äntligen"

Kommentarer
Postat av: roos

jag kan tala om att jag iaf blir lika irriterad i min näsa och mina luftrör av ciggrök som av pollen! och det är jättejobbigt.



sen kan jag tala om att jag känner att jag saaaaknar dej. fasen också. jag som inte skulle sakna nåt med jobbet under de här veckorna :) nu saknar jag att skoja och skratta med dej, helt plötsligt. mycket märkligt, va ;)

2011-04-30 @ 11:52:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0