Ibland bara älskar man sitt jobb... o ibland älskar man det inte alls så mkt. Vissa dar känns det bara blä att jobba, men idag var en sån där dag då jag fick en sån där känning av att det är så härligt att jobba med människor.

Jag var till en gammal farbror idag som inte har många år kvar till hundra. Faktiskt så är det inte fler år än att de som fattas ryms på ena handens fingrar minus tummen typ.

Nåväl, jag var till den här farbrorn o fixade lite fika. Te dricker han varje dag vid lunch o eftersom han har diabetes så sötar han sitt te med suketter som han förvarar i en plastburk med lock.

Idag skulle han försöka öppna burken men tydligen hade han fått akut minnesförlust på HUR man öppnar locket på just denna burken för han skruvade o skruvade men locket som inte alls var av skruvtyp lossnade inte det allra minsta såklart.
Jag erbjöd mig att öppna den o med ett snäpp hade jag fått av locket. Skrattet som undslapp denna farbrorn just i det ögonblicket värmde mig så oerhört inombords o jag mindes plötsligt VARFÖR jag älskar att jobba med gamla människor.