Igår var jag o hälsade på min mkt goda vän Malin som fyllde år i förrgår på mors dag.

Jag åkte dit efter jobbet o med mig hade jag ett scrappat grattiskort och en röd krukros.

Åhhh så länge sen det var som vi sågs, trots att vi inte bor långt alls ifrån varann. Men det har liksom inte blivit av bara. Det är så lätt ju egentligen att vrida på ratten åt vänster istället för till höger när jag åker hem från jobbet. Men oftast är jag så trött o längtar mest bara hem.

Men så kul o se henne. Vi tog såklart en rundtur i hästhagen o hälsade på unghästarna och Kongur såklart. Lilla gubben.... han var så full av eksemskorpor nu... o han som var så fin i somras när han gick här hos mig. Hade jag pengarna så var det inget snack om saken - då flyttade han hem hit fortare än kvickt.

Vi bubblade o pratade om allt o inget precis som vanligt. Tänk jag är så glad att jag hittade på henne via hennes annons på Åkrahallen den där trista vinterdagen för fyra o ett halvt år sen.

Idag var det sista gången jag var till Heby för min tisdagsgrupp. Sommaruppehåll för de andra i gruppen o avslutning för mig.

Tänk jag känner att jag mår så bra just nu. O faktum är att det kändes nästan som examen. Hon gav mig en text att läsa till de övriga i gruppen som handlade om just det vi avhandlat så ofta - de här groparna man ramlar ner i o har så svårt att komma upp ur.



jag går ner för gatan
Det är ett hål i trottoaren
Jag ramlar ner
Jag är förlorad.... hjälplös
jag kan inte rå för det
Det tar en evighet att komma upp

Jag går ner för samma gata
Det är ett djupt hål i trottoaren
Jag låtsas att jag inte ser det
jag ramlar ner igen!!
jag kan inte fatta att jag gör det igen!!
Men... jag kan inte rå för det
Det tar lång tid att komma upp

Jag går ner för samma gata igen
Det är ett djupt hål i trottoaren
jag ser det
Jag ramlar ner.... det har visst blivit en vana!
Men nu vet jag hur jag gör
jag tar mig upp på en gång

jag går ner för samma gata
Det är ett djupt hål i trottoaren
Jag ser hålet
jag går runt det

Jag går ner för en annan gata



O som om jag behövde öva på att inte ramla ner i hålen så stod helt plötsligt en ovälkommen gäst på gårdsplanen nu ikväll.
Han kom cyklandes o frågade om J var hemma.... jag blev så chockad men tror jag fann mig någorlunda iaf o sa att jag inte tycker att de två ska umgås för det blir inte nå bra. O så sa jag att hans mamma borde kunna förstå det, att det inte är så bra att börja umgås igen.
Grabbarna var mest bara destruktiva tillsammans o J mådde INTE bra i hans sällskap. O med tanke på att jag inte är så förtjust i mamman så skulle det bli väldigt knepigt att ha grabben här.
Jag sa också att även han o jag haft dispyter där han inte lyssnat på mig o att det är jag som vuxen o förälder som bestämmer vem som får leka med min son.

Grabben såg ledsen ut men jag kan ju inte vekna för att göra honom glad om det betyder att jag då gör våld på både mig själv o min familj.