Usch... jag har sån ångest i min kropp o har så haft mest hela helgen...

Jag vill bara att ett under ska ske.... men det är inte så ofta som under sker tyvärr

Jag var o  borsta på den vackra lilla hästen i lördags kväll.... oh vad jag grät i hans man

O jag gråter nu när jag skriver detta

Han kommer o fattas  mig

Det mest sorgliga utav allt är att han inte alls hade behövt få fång... en tanklös handling kan få ödesdigra konsekvenser

Jag känner mig som om jag svikit honom som lämnade ifrån mig honom när han väl hade kommit hit. Trots att min ekonomi tydligt sa att jag inte hade råd att ta över honom så känner jag mig som en svikare.

Jag kunde ändå gjort annorlunda, jag kunde ha försökt lösa på annat sätt... istället stängde jag av för att jag orkade inte med smärtan när han åkte hem. O nu är det försent att göra nånting åt...

Det enda jag kan hoppas på är att den människan som begick misstaget har lärt sig nåt på kuppen. Att man aldrig är så fullärd att man inte kan lära sig nåt nytt.

För den olycklige finns inte större smärta
än att mitt i sorgen
minnas den dag när man var lycklig.
-Giambattista Marini
1569-1625