Det regnar ett stilla sommarregn här utanför.... jag har stått i det där regnet o mockat ur vindskyddet i flera timmar. Gissa om jag känner mig lite fryssen nu. Även fast jag bytte till en torr tröja när jag kom in så dröjer sig kylan kvar i kroppen.

Det finns ett talesätt som säger att "små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer" o jo det ligger nog nåt i det.

Jag har väl egentligen aldrig varit en sån där morsa som haft dåligt samvete för ditten o datten.
En del jag känner kan inte lämna sitt barn på dagis en halvtimme längre än nödvändigt för att de inte vill att barnet ska vara där för långa dagar o de får dåligt samvete om de skulle låta barnet vara kvar typ över mellis istället för o ta hem det hungrigt o grinigt o käka mellis hemma. För att det skulle vara kvalitativare att äta mellis hemma med mamma än på dagis med polarna o fröknar.
Sån mamma har jag INTE varit. Jag har utan problem låtit mitt barn gå en timme längre på dagis för att kunna hämta ett mätt o belåtet barn som sluppit se alla de andra förbereda mellis o inte fått äta det själv.
Jag har passat på att handla eller bara åkt hem o vilat en stund o faktiskt varit lite roligare själv också (kanske iaf).

Men som sagt var. Nu har jag inga dagisbarn längre. De går inte ens på fritids längre utan börjar bli stora.
När man börjar bli stor så händer saker i kroppen. Saker som man inte förstår varför man känner o reagerar på olika sätt....
Min dotter har blivit tonåring o kommit in i puberteten o aldrig nånsin har jag väl haft så mkt dåligt samvete som jag har nu.

För hur jag än gör så verkar jag trampa henne på tårna. Jag lyckades återigen ikväll få min dotter att känna sig som om hon bara gör saker o ting fel.

Usch, jag känner mig så hemsk som mamma ibland.

O fastän jag VET att jag lider av perfektionism när saker o ting ska göras. Jag vill liksom att de ska göras på ett visst sätt... sen kanske andras sätt är precis lika bra. Men ändå kan jag inte låta bli att lägga en kommentar.

Till min älskade vackra dotter E
Förlåt mig för alla gånger som jag slänger ur mig nåt tanklöst
Förlåt mig för alla gånger som jag får dig ledsen
Förlåt mig för alla gånger som jag får dig att tro att du är värdelös
Du är allt annat än värdelös
Du är full av liv o glädje
Du är kunnig på så många områden som inte jag behärskar
Du är vacker o söt o jag har alltid varit och ÄR stolt att vara din mamma
Jag som önskar så att du aldrig ska lida något ont
Hur kan jag då ändå lyckas såra dig så ofta
Du är min bästa vän o jag älskar dig