Ett hästinlägg
En annan sak som jag gjort idag är att jag träna Lillen lite.
Han slapp ridningen men fick jobba nog så hårt ändå (tror jag).
Jag löslongerade honom nämligen i våran provisoriska rundcorall. Först i skritt o sen i trav åt båda håll för o värma upp o sen spände jag in honom med halsförlängaren så han fick söka sig framåt o nedåt lite o jobba på formen. O som det inte var nog med det så ville jag ju dessutom få honom att träna sin svaga (stela) högersida.
Han har jättesvårt för högergalopp o bryter gärna av o kan han slippa undan så väljer han vänstergalopp när man rider.
Därför tänkte jag att var kan vara bättre än att träna den i rundcorallen.
Han blev rätt frustrerad till slut för att han verkligen inte orkade hålla galoppen o jag bara bad honom om igen så han tänkte helt desperat till slut hoppa över det rätt låga staketet. Hade jag inte sett tecknen i rätt tid o backat mitt tryck så hade han seglat över. Nu kunde jag stryka honom lugnande på hals o panna o sen skulle han bara skritta av lite lugnt men han trodde jag tänkte kräva ännu mer galopp så han travade på som för o säga "titta jag travar hur fort o hur fint du vill bara jag slipper galopp i det här varvet.
Andra hållet hade han inga som helst problem med.
Lilla sötnötsponny. Har aldrig kunnat studera hans trav så ingående som jag passade på o göra idag... o jäklar så fint han kan trava lilla gubben.
Vi avslutade med en lite mer positiv tömkörningspromenad ner till byn o tillbaka. Han såg så pigg o glad ut när jag tog av gummisnodden o satte dit tömmarna istället o styrde ut kosan mot grusvägen.
Helt ärligt tror jag att jag kan säga att han skulle inte sakna ridningen särdeles mkt alls om han blev heltidskörponny istället. Gammal ponnytravare som han är.... han hade sånt sug i steget när jag bad om trav o det var som om han frågade hela tiden när jag skulle släppa honom att ge järnet i trav på vägen.
Liite svårt när man går bakom o inte har en vagn att sitta i för det första.
Men ljuvligt underbar att tömköra är han... lyssnar på röstkommando o körspöet är helt onödigt o mest bara ett orosmoment för honom.
Önskar så att jag hade en sele som passade honom o en bra vagn.
Antar att E vill rida honom imorgon dock. Undrar om han har träningsvärk då....
Han slapp ridningen men fick jobba nog så hårt ändå (tror jag).
Jag löslongerade honom nämligen i våran provisoriska rundcorall. Först i skritt o sen i trav åt båda håll för o värma upp o sen spände jag in honom med halsförlängaren så han fick söka sig framåt o nedåt lite o jobba på formen. O som det inte var nog med det så ville jag ju dessutom få honom att träna sin svaga (stela) högersida.
Han har jättesvårt för högergalopp o bryter gärna av o kan han slippa undan så väljer han vänstergalopp när man rider.
Därför tänkte jag att var kan vara bättre än att träna den i rundcorallen.
Han blev rätt frustrerad till slut för att han verkligen inte orkade hålla galoppen o jag bara bad honom om igen så han tänkte helt desperat till slut hoppa över det rätt låga staketet. Hade jag inte sett tecknen i rätt tid o backat mitt tryck så hade han seglat över. Nu kunde jag stryka honom lugnande på hals o panna o sen skulle han bara skritta av lite lugnt men han trodde jag tänkte kräva ännu mer galopp så han travade på som för o säga "titta jag travar hur fort o hur fint du vill bara jag slipper galopp i det här varvet.
Andra hållet hade han inga som helst problem med.
Lilla sötnötsponny. Har aldrig kunnat studera hans trav så ingående som jag passade på o göra idag... o jäklar så fint han kan trava lilla gubben.
Vi avslutade med en lite mer positiv tömkörningspromenad ner till byn o tillbaka. Han såg så pigg o glad ut när jag tog av gummisnodden o satte dit tömmarna istället o styrde ut kosan mot grusvägen.
Helt ärligt tror jag att jag kan säga att han skulle inte sakna ridningen särdeles mkt alls om han blev heltidskörponny istället. Gammal ponnytravare som han är.... han hade sånt sug i steget när jag bad om trav o det var som om han frågade hela tiden när jag skulle släppa honom att ge järnet i trav på vägen.
Liite svårt när man går bakom o inte har en vagn att sitta i för det första.
Men ljuvligt underbar att tömköra är han... lyssnar på röstkommando o körspöet är helt onödigt o mest bara ett orosmoment för honom.
Önskar så att jag hade en sele som passade honom o en bra vagn.
Antar att E vill rida honom imorgon dock. Undrar om han har träningsvärk då....
Kommentarer
Trackback