Annat är det med kvinnor minsann. Det kan hända att vi tänker på det lite av de övriga 364 dagarna på året också. 😁

 

 

För två år sen idag var jag på en annan plats. Både fysiskt och psykiskt. 

 

Den här bilden jag la ut på Instagram då, får symbolisera starten på min resa till att börja läka.

Där stängde jag äntligen dörrar som hindrade mig från att öppna nya dörrar. 

 

Ibland måste man ju göra det. När man gått genom samma dörrar tillräckligt många gånger så leder de inte till något nytt längre. De är bara återvändsgränder. 

 

Fick en kommentar av en vän då. Men va f*n,! Både Cava och berg.

 

O ja. Kan man behöva så mkt mer? Jo lite hav också. Jag var vid havet. På bästkusten. Där mår jag bra. När jag är vid havet. Så mycket sköna energier där. Urkraft.

 

Facebook påminde mig om dagen.

 

Med 10 minuter kvar av dagen så slänger jag in inlägg nr 2 på samma dag efter ett längre blogguppehåll.

 

 

Mmm som Enstaka skurar i det här landet. Så sköter jag min blogg nuförtiden. Väldigt enstaka gånger. Hrmm. 

 

Första semesterdagen är här. 

 

Den har jag lääängtat efter såå jäkla länge. 

 

Ja vad händer då tror ni? Jag går in i semestern med en jäkla enveten infektion som totalt sugit musten ur mig. 

 

Fick tyvärr sjukskriva mig onsdag, torsdag och fredag av samma anledning. 

 

Jag jobbade tisdagskvällen. Inte mitt bästa beslut men men. Ingen aptit alls. Åt inget på hela dagen. Dotra som kom hem för (några dagar med mami o för att fixa inför Närcon med kostymskapande) dagen innan, på måndagen alltså, var riktigt orolig för hur jag skulle orka. Men 5h på den lugnaste kvällsrundan oroade mig inte. Nä, men det va nog en jäkla tur att det var den rundan jag hade också. Lite fil i en pappmugg i bilen, ett äpple i väskan o så drog jag. 

 

På onsdagen fick jag en akuttid. Jag hade sjukanmält mig iaf men inbillade mig att kunna jobba dan efter eller iaf fredag.

 

Nåja, skär de upp o tömmer en varhärd o sätter en på antibiotika så är man inte så mkt människa efteråt. Iaf inte när man glömmer att göra kopplingen riklig mens = riklig blödning i andra kroppsdelar också. Jag missade att informera om den detaljen. Aldrig gjort kopplingen helt ärligt. Men nu vet jag inför nästa gång. 

 

Nåja. Torsdagen började med att magen sa tack o hej. Glömde visst fixa hem probiotika att fylla på när antibiotikan slog ut de snälla bakterierna också.

 

Dotra drog till kompis för filmkväll o övernattning. Det va ju lugnt. Trodde jag. 

 

Tittade på tv. Väntade in att den där timmen mellan medicin o äta skulle gå så jag fick göra just det. Äta o sen sova för natten. 

 

Fixade min kvällsfika, satte mig vid tv:n igen och som att slå på en strömbrytare kom frossan. Från absolut ingenstans. Har nog aldrig nånsin haft såna frossbrytningar. 

 

De blev bara värre o värre. Jag blev så rädd. Var det en allergisk reaktion av penicillinet? Var det bakterierna som kommit ut i blodet o nu hade jag sepsis eller hjärnhinneinflammation? Fingrarna domnade, varenda muskel värkte, det gick inte att ens försöka sluta skaka. Jag ringde hem dotra. Lagom tills hon kom hem hade det gett sig det värsta. Nu frös jag bara. Skakade inte.

 

Resten av natten svettades jag istället. Sjöblöta sängkläder. Men jag var oerhört tacksam att jag hade sjukskrivit mig även fredagen för den dan sov jag bort. Hade aldrig orkat jobba.

 

Idag är det som sagt måndag men jag är fortfarande inte helt alert. Första dagen jag inte vilat middag iaf. Dotra har åkt hem igen. Skjutsade henne till tåget i lördags o det var den dagens aktivitet. Ihop med Ica på vägen hem. Hon fick ju mkt tid att fixa sin kostym iaf. Mindre tid med sin mor som sov bort tiden. Hade ju iofs jobbat annars men vi hade kunnat gjort nåt kul på kvällarna.