Gnistra har haft lite egentid i några dagar nu... idag fick hon återigen dagspermission o gissa om hon gillade det....

Jag har endast jobbat henne i ledrep de senaste dagarna o låtit henne springa runt mig på en volt o så har vi haft lite ledarskapsövningar... men idag fick hon alltså gå ut i hagen till de andra.

Tittade ut ett antal gånger genom fönstret eftersom jag känner min prinsessa o vet att det är ett ögonblicks verk...

Rätt vad det var hade de världens rejs i hagen... o det var helt klart Gnistra som höll igång de andra två... Lilleman stod stilla o tittade på...

O de sprang fram o tillbaka genom de två hagar som de har till sitt förfogande... upp i skogspartiet o ut på öppen mark for de som furier. Rätt vad det var så hände det precis sådär som Gnistra brukar säga att det händer... hon o Dallas kom farandes i full rulle mot ena grinden... en grind som gränsar till en annan hage o som endast är stängd med de två nedersta trådarna eftersom vi går genom den avstängda hagen för o ge dem vatten o det är lättare att liksom kliva över två trådar än tre trådar trots att snön höjt upp markytan man faktiskt går på.

Iaf, där kom de i full kareta o Gnistra fick inte stopp på sig själv i tid o vips hade hon liksom halvt sladdat halvt hoppat över grinden o stod på andra sidan grinden... de stod på varsin sida om staketet... men Gnistra gjorde INTE som jag faktiskt hade satsat alla mina pengar på om jag kunnat. Hon sprang inte vidare i den nya hagen o försökte få med sig nån på mera bus... nej istället slarvhoppade hon efter ett par sekunders tvekan tillbaka in i hagen hon kom från o så rejsade de vidare...
Nyfiken på hur det skulle gå nästa gång de kom fram till grinden stod jag kvar o tittade men hon överraskade mig ännu en gång genom att få stopp på sig själv alldeles perfekt o sen vände hon om o drog järnet åt andra hållet med Dallas strax bakom. Vid det här laget hade Texas gett upp o sällat sig till Lillemans lugnare sällskap.

Tänk så hon ständigt förundrar mig den där pållan