Ny dag. Nya möjligheter.

 

Vaknade runt 8. Förkylning definitivt på ingång. Snorar rejält. Misstänker farsan som skyldig smittohärd. Jag var ju över dit o hjälpte till med ett mobilnr för några dagar sen. 

 

Snön smälte bort under gårdagen och borta kan den hålla sig en månad till. Om du frågar mig. 

 

Fars dag. Vi får väl se ...

Tröttheten tog över. Jag har sovit bort dagen. Lika bra liksom. Tappade lusten. Kallt o jäkligt. Bättre o ligga på soffan under ett täcke o sova bort skiten.

 

Huvudvärk fick jag av tjafset dessutom och det har hållit i sig. Tror dessutom att jag håller på att bli sjuk. Som grädde på moset. Känner mig febrig.

 

I morgon är en annan dag. Bättre? Det visar sig.

Vaknade upp till det här.

Det var en lång dag idag på jobbet. 

 

Planeringsdag. 

 

Men jag vaknade med huvudvärk och ett smärre blodbad i sängen. Ja det var dags för den månatliga röda veckan. Det började redan lite smått igår men jösses så det rann på inatt. 

 

Huvudvärken gav inte med sig på hela dagen egentligen. Jag tiggde åt mig en ipren av en kollega efter att ha försökt uthärda det alldeles för länge. Jag hann inte ta någon tablett i morse nämligen. Jag fick ju lov att springa igenom duschen lite oplanerat sådär. Och koka min menskopp som jag borde ha kokat igårkväll redan. 

 

Men men ...

Efter en lång dag där hjärnan kändes mer än lovligt kokt på slutet så var jag ut och kikade till hönsen. En liten pycklis lyckades trassla in benet och blev hängandes en stund och försökte såklart komma loss genom att flaxa förtvivlat. 

 

Jag trodde först att hon (ja såklart verkar det vara en höna också) hade brutit sig för hon höll benet rakt ut och vägrade dra in det under sig. Jag ville inte förhasta mig och göra slut på henne innan jag fått se om det var brutet eller bara ömt ändå pga påfrestningen så hon fick komma med in en stund.

 

Jag tog en sväng in till stan igen ikväll.

 

Hämtade upp min vän Leila och sen åkte vi till stadsparken för lite mörkerfotografering. 

 

Och där upptäckte jag min fadäs.

 

Jag hade nämligen glömt batteriet kvar hemma. 

 

Jag skulle vara duktig och ladda kamerabatteriet inför den planerade fotograferingen. Jag kom ihåg att ta med mig minneskortet men glömde batteriet. 

 

Så snopet.

 Nu gick det att lösa ändå.

Och så blev det en sån där tystnad på bloggen igen.

 

Jag har inte riktigt orkat med. 

 

Jobbade i helgen. Var till graven i fredags och fixade till den i pannlampans sken. Undrar om nån såg mig. Tssss

Lördagen har jag ju redan bloggat om förvisso. 

 

Söndagen gick väl aningens bättre än lördagen vad gäller jobbet iaf. Alla besöken tog aningens kortare tid än dagen innan och jag behövde inte anstränga lilla hjärnan exakt lika mkt. Efter jobbet kom syrran över en stund på lite fika. 

 

 

 

 

 

 

Ja andra jobbhelgen på raken.

 

Trött när jag slutade. Hade en rutt jag inte åkt på länge så jag var ringrostig. Fick ett meddelande med en fråga om en hästtjej fixk komma förbi en stund. Jag sa ja. För jag tänkte att då kanske jag inte bara skulle sova bort den lediga eftermiddagen utan faktiskt få något gjort också. 

 

Vi tog bland annat en promenad med pållarna innan allt dagsljus försvunnit. Så jag kände mig piggare. Men har sovit en knapp timme i soffan till legofilmen medan jag väntade på att klockan skulle bli "så mycket bättre". 

Jobbade igår till 14. Planen var att jag skulle åka förbi affären på vägen hem eftersom jag visste att mjölken var typ slut. Glömde den lilla detaljen.

 

Jag hade lite tight schema efter jobbet för jag skulle inte bara hinna handla utan dessutom hinna vila, fixa djuren, duscha och fixa till mig själv och ta mig till min kompis vid 17-tiden för vidare färd mot Uppsala och Katalin. Vi skulle ju se Hammerfall för tredje gången i år. 

 

Nöjd med kvällen på det stora hela. 

Det enda jag inte kan förstå mig på är varför stora starka lååånga fulla karlar bara måste tränga sig fram som bulldozers när halva spelningen avverkats för att de då insett att shit det har börjat och de minsann hade tänkt så längst fram men "glömde" ställa sig på plats i tid för att baren/förfesten lockade mer.

 

Skithålet som trängde sig före mig lagom till sista låten vet inte vilken tur han hade att jag är en snäll och försynt tjej som aldrig skulle komma på tanken att köra mina vassa armbågar i njurpartiet av ryggen eller skicka en karatespark i knävecken på någon som verkligen förtjänar det. 

 

Innan han och hans kompisar drösade in så hade vi rätt najs med utrymme faktiskt. Och jag hann tänka att det kanske var ovanligt schyssta snubbar i Uppsala eller att #metoo-kampanjen gjort att killar inte törs tränga sig på tjejer och trycka sig tätt emot längre. 

 

Det stod på fb att det hela skulle starta 20.00 och jag tror att folk tänkte att jaja det är förbandet som startar då. Men tji fick de. Förbandet drog igång medan vi satt och käkade en varsin club sandwich vid 19-tiden och Sara hade sett att Katalin sagt att de öppnade 18. 

 

Jag skulle fixa stolpar till en ny hage. Tanken var att göra det idag efter jobbet. Exet erbjöd sig betala dem förut när det var på tal för några månader sen. Som del av betalning för en del av en traktor som han ska ta till sig men som vi båda äger. 

 

Så plötsligt idag när jag var på jobbet så erbjöd han sig att hämta dem också. Jag glömde precisera exakt vilken stolpe jag tänkte på men trodde väl att han skulle ta samma som vi tagit förr eftersom det var vad jag tänkte fortsätta med. Det är ju ändå bara shettisar och inte tvåmeter Shirehästar jag ska stänga in. 

 

Så döm om min förvåning när han tagit både grövre och längre stolpar. Som han sa: "så trycker jag ner dem med maskinen sen". Hmmm jaha. Men JAG kommer inte rå att få ner dem för egen maskin. O brorsan tala om att ta sin anställda o komma över o stänga hagen. Njä, det lär inte heller funka nu. Så ja jag blev lite besviken o kände mig inte det allra minsta tacksam för hjälpen att få hem dem. Dessutom är de inte lika många på en pall eftersom de är grövre. 84 är betydligt färre än 126 när man ska göra en ny hage med dem. Eller har jag fel?

 

Sen skulle han låna en lastbil från jobbet o jag inbilla mig att det var gripkran på den. Varför vet jag inte. Så innan han åkte så gick jag ut för att kolla vart han ställde pallen. Och upptäcker att den står tappad mitt på uppfarten där den blockerar inte bara brevbäraren som vänder runt garaget. Den stod även så att jag skulle få trixa för o komma in och ut ur garaget. Enklast är bäst i min värld så jag gick o sa åt han att "gör om - gör rätt" två fel blir inte ett rätt liksom. 

 

Ja jag känner mig som en otacksam bitch men vad har jag för hjälp av att inte kunna hantera stolparna ensam styckvis ens. Eller att de står i vägen på gården. 

 

Ska jag bara vara tacksam att han vill hjälpa o acceptera att det inte följer det allra minsta av mina planer? 

 

Grinigt inlägg men blir inte bättre än så ikväll

 

 

 

 

Det blev tyst här.

 

Jag blev osynlig.

 

Jag har inte orkat riktigt. Det var så mycket ändå.

 

Jobbhelgen som sen avslutades med ett besök hos brorsan. För att fira att han fyllde år på lördagen. 

 

Inte mkt ork/tid över för bloggande alltså. 

 

Sonen ville övningsköra idag med eftersom jag var ledig på schemat. Men så hade han en tandläkartid kl 11.00. Så vi åkte til V-ås så vi var där när han började 8.30 och sen slog jag och kelpien ihjäl en dryg timme på stan och ute vid hamnen. 

Ledig dag idag. Tog sovmorgon. Det gjorde visst sonen också. Han hade försovit sig och sen tänkte han sova en stund till o ställa larmet för o hinna med nästa buss men lyckades visst försova sig en gång till. 

 

Men inget ont som inte har något gott med sig. Då kunde han få övningsköra till skolan istället då. 

Jag passade på att åka o handla lite när jag ändå var i stan. Men jösses, jag hade totalt missat vad det var för datum idag. Kanske för att som kommunanställd så kommer inte min lön förrän den 27:e varje månad. 

 

Men det var bilar tametusan ÖVERALLT. Köer, köer, köer. Alla ville bränna sina pengar just idag tror jag.

 

Jag fick iaf fylla på pelletsförrådet så jag klarar mig några dagar till. Jag var också in på Biltema och köpte en extra backspegel till när vi ska övningsköra. Så jag också har lite koll på läget bakom oss. Sen blev det ett stopp på Lager 157 och två par jeans och en stickad tröja fick följa med ut därifrån. Och så fick jag äntligen gå in o kolla på Eko. Jösses vilken jättebutik med allsköns krimskrams. Så mkt jox jag inte visste att jag "behövde". Närå, jag försökte hålla mig lugn på shoppingfronten. En pumptvål, hårolja, en pusselmatta och lite godis var väl ungefär vad jag köpte där. Och sen när jag skulle hem så var det ännu mer köer. I varenda korsning och i varenda rondell genom hela stan. Eller ja, jag åkte bakvägen ut därifrån men det var ändå köer ända fram till Gryta där jag svängde av och tog bakvägarnas bakväg och slapp köerna vid Stenby iaf. Skönt o landa hemma. Sonen och jag kom hem samtidigt så jag fick iaf hjälp att bära in grejerna. 

 

I morrn är planen att han ska övningsköra på morgonen in till skolan. Jag är ju ledig då med och varför inte passa på liksom. 

 

Usch så jobbigt det var rent mentalt. Fastän jag gått och laddat i flera veckor. Fastän jag stått och sett dem härja och faktiskt blivit så less på dem att jag inte ens tycker om dem längre. 

 

Jag nackade min första tupp ikväll. Ensam. Jag tog den som jag tyckt minst bra om. Den som jag stört mig på längst. Och ändå grät jag en skvätt när han hängde där för avblodning. 

 

Men det vore verkligen att inte värdesätta djuret om jag bara skulle slänga ut han i skogen till rävmat. Så jag bet ihop och tog rätt på köttet.

 

Nu ligger han i en plastpåse i kylen och väntar så ska han få bli middag nån dag sen. 

 

Google är bra skit om du frågar mig. Jag googlade och läste mig till hur jag skulle gå till väga. Han vägde strax över kilot urtagen och flådd. 

 

Hunden och katterna var med och kalasade på det jag kastade åt dem. Men det är ju bra så kommer allt till nytta. 

 

Han har levt ett lyckligt, fritt liv fram tills nu så jag hoppas att han smakar bra sen. 

 

Tog med kameran ut nu i de sista strålarna av dagsljus. 

 

Jag tog några bilder på de där små. Som stundtals lever på gränsen. Siri ser lite för hungrig ut på bilden. Men hon lyssnade tack och lov på mig när jag sa att de var aj aj. Hönapöna däremot var mer arg på fjanten och skulle mota honom så hon blev av med några stjärtfjädrar faktiskt. För mycket kan man tåla men ilskna hönor är bara lite föör mkt. Tur att han också går att styra med rösten så han avbryter när jag säger att nu räcker det. 

 

 

 

Den här lilla fröken har verkligen tagit mitt hjärta.

 

Så gosig. Ska alltid ligga under täcket en stund varje kväll om hon får. 

 

Jag hade en diskussion gällandes färg eller sv/v häromdagen med min vän Leila. Och alltså var jag ju tvungen nurå att testa den här bilden utan färg också. Jag har nämligen lovat henne att suga på svartvittkaramellen.

Asså ...

Fy f-n va jag e bra.

Dörren mellan hallen och köket har varit knepig och svår att stänga. Helt plötsligt hängde den snett liksom. Ja jo, den råkade haka av sig vid ett tillfälle från gångjärnet men det var ju lätt fixat. Trodde jag. Tills att det började bli läge för att stänga dörren pga kylan. 

 

Men idag tog jag tag i och felsökte varför den hängde snett o vägrade låta sig stängas utan smärre våldsverkan varje gång. 

 

Dels hade den delen av gångjärnet som ska skjutas in i den andra delen hamnat på insidan om beslaget istället för i avsedd skåra. Dels hade nån skruv kanske skruvat ut sig lite.

Men jag fick ordning på det. Alldeles själv. Inte ens en biträdande dörrhållare behövde jag.

 

Kvinnor kan. JAG kan.

 

SJÄLV

 

Jag växte en decimeter tror jag. 

 

Det hade varit så enkelt o bara be exet titta på dörren. Men näe. 

 

Säger som jag alltid sagt. Va ska jag med en karl till när jag gör allt tungt, trixigt, jobbigt själv?

 

Jo, det är sant, det är skönt att ha nån att hålla i när det blåser. Nån att krama när det är kallt. 

 

Men krasst sett så har jag fått kämpa massor på egen hand fastän jag borde fått känna stödet från en till. Jag var den som alltid var skyddet, stödet, styrkan. Jag insåg det bara inte. 

 

Jag somnade i soffan efter utflykten med farsan. Så kablonktrött. Exet hade övningskört med sonen men jag orkade inte ens vara social när de kom tillbaka. 

 

När jag så småningom vaknade till så var den dagen förbi. Iaf vad gäller ljuset.

 

Tog en promenad i skymningen med fjant och två katter. 

 

Nu har jag huvudvärk och ligger i soffan framför "så mycket bättre". Känner att det är migränvarning på värken.