Ett digestivekex som morot och han fick genast mer spring i benen. Ja för att följa efter mig som höll i kexet dårå. Barbacka som hon red så lyckades hon glida av i den studsiga traven men hon var lika snabbt uppe igen. 

 

Det var en lycklig unge som gärna hade valsat runt ett varv till på alla shettisarna men jag sa att det är bättre att sluta när det går som bäst och låta det bli en positiv känsla i hästen och nästa gång kommer de vilja samarbeta för att få känna sig duktiga igen. Hon köpte mitt resonemang verkade det som.

 

Efter de här övningarna så var det dags för mig att åka o hämta hem E igen. Hon fick övningsköra hem. I morse avstod hon eftersom hon hade lite huvudvärk och inte ville förvärra det med att behöva jobba med de små hjärncellerna innan provet. 

 

På kvällskvisten tog jag ut Lillen ur hagen och gjorde iordning honom. Sen tog vi en lång härlig skrittrunda mot sandvägen där vi sen öste på med ett par galopprundor. Sen ville jag inte ta samma väg hem utan tänkte att vi skulle leta oss genom skogen tillbaka hemåt och förhoppningsvis hamna vid skogsvägen. Jag styrde in på en gammal traktorstig och sen direkt var det en fin upptrampad djurstig som ledde in i skogen. Lilleman knatade muntert på. Han gillar att gå över stock och sten. Det blev jobbigt tror jag för han blev tvungen att ta en bajspaus mitt i. Nyttigt att få lyfta på fötterna och jobba lite. När jag började tvivla på att vi var rätt så ökade ponnyn farten och jag fick bromsa rätt friskt för att inte riskera en galopp mellan träden. Han visste precis var vi var och innan jag visste ordet av så kom vi ut precis där jag hade önskat att vi skulle hamna. 

 

Lilleman som försökt få svänga in på skogsvägen hur många gånger som helst på sistone tog genast initiativet till en härlig galopp hemåt och jag var inte sen att haka på och uppmuntra honom. Faktiskt blev han så taggad att han dristade sig till att hoppa över ett par tunna björkslanor som låg tvärs över. Han har ignorerat dem alla gånger tidigare men idag var det värt att hoppa över dem. 

 

När vi kom hem var han på sin höjd lite varm. Men han såg så glad ut. Piggelin med öronen spetsade framåt.

Den här tror jag ska få heta Henrietta. Hon ser ut som en Henrietta tycker jag. Unge herr J tycker inte det. Han vill att nån av dem ska heta Agda. Men ingen av dem ser ut som en Agda tycker jag.

Glaskulor i olika blåa nyanser.

 

Vårdträdet så som det ser ut från trappen, med månen som kikar fram mellan grenverket.

 

 

 

 

 

 

Perfekt när vattnet ligger blankt som en spegel.

I C U

Jag ser dig ;)