Jag fortsätter med mitt djupdykande...
Är det inte det ena så är det det tredje...
Det kom ett brev till J idag från kommunen.
De hade lite funderingar kring hans verkstad som han köpte för några år sen som sin plats att kunna meka med våra bilar under tak o gott om utrymme.
Han har ju samlat på sig lite smått o gott vad gäller skrot på den där tomten o nu tror alltså kommunen att han bedriver nån form av verksamhet typ bilverkstad eller dylikt.
Så kvällen har tillbringats med att försöka knåpa ihop ett brev dit som förklarar att det endast är i hobbysyfte som han har den.
Ja kunde jag inte fått slippa magont över nåt iaf.
Inte nog med att min egen mor väljer att skänka sin del av fars o morsarvet till frälsningsarmen istället för o avstå det till sina barns fördel. Två tredjedelar till armen o en tredjedel av en tredjedel till oss tre barn att dela på.... tja, den förste av oss får välja en sak som nummer nio, nästa av oss får välja som nummer arton o sista får välja som nummer tjugosju (27). Känns ju sådär kan jag säga... att saker som jag vet att min mormor önskat att hennes nära o kära skulle få ska gå till okända människor.
Inte sagt att det är dumt o skänka dit men kanske att var o en kunde ha fått välja ut några saker som symboliserar mormor o morfar FÖRST o sen det som blev över kunde få komma frälsningsarmen till gagn.
Pengarna bryr jag mig mindre om.... det lär ju inte bli många kronor från början ens o det har jag ALDRIG räknat med en krona.
Men hennes vackra saker som hon värdesatte så högt...
Gick igenom hennes lägenhet i minnet o konstatera att finns det ens 27 möbler i lägenheten??? köksbord brukar väl ha stolar tillhörandes... eller ska vi räkna dem en o en??
Men jag vet ju vad min såkallade mor skulle anse om hon hörde mitt resonemang... för du kan ju ingenting ta med dig dit du går o det är bara djävulen som har behov av fysiska ting.
En sak till som jag hakade upp mig på vid vårat besök hos mamma. Hon sa att vi satte sån press på henne att hon kunde riskera att försöka ta sitt liv... vad jag vet så fördömer Gud självspillan... borde inte min mor som är så kristen veta bättre än att försöka komma till Herren innan han bestämmer att det är dags?
Det kom ett brev till J idag från kommunen.
De hade lite funderingar kring hans verkstad som han köpte för några år sen som sin plats att kunna meka med våra bilar under tak o gott om utrymme.
Han har ju samlat på sig lite smått o gott vad gäller skrot på den där tomten o nu tror alltså kommunen att han bedriver nån form av verksamhet typ bilverkstad eller dylikt.
Så kvällen har tillbringats med att försöka knåpa ihop ett brev dit som förklarar att det endast är i hobbysyfte som han har den.
Ja kunde jag inte fått slippa magont över nåt iaf.
Inte nog med att min egen mor väljer att skänka sin del av fars o morsarvet till frälsningsarmen istället för o avstå det till sina barns fördel. Två tredjedelar till armen o en tredjedel av en tredjedel till oss tre barn att dela på.... tja, den förste av oss får välja en sak som nummer nio, nästa av oss får välja som nummer arton o sista får välja som nummer tjugosju (27). Känns ju sådär kan jag säga... att saker som jag vet att min mormor önskat att hennes nära o kära skulle få ska gå till okända människor.
Inte sagt att det är dumt o skänka dit men kanske att var o en kunde ha fått välja ut några saker som symboliserar mormor o morfar FÖRST o sen det som blev över kunde få komma frälsningsarmen till gagn.
Pengarna bryr jag mig mindre om.... det lär ju inte bli många kronor från början ens o det har jag ALDRIG räknat med en krona.
Men hennes vackra saker som hon värdesatte så högt...
Gick igenom hennes lägenhet i minnet o konstatera att finns det ens 27 möbler i lägenheten??? köksbord brukar väl ha stolar tillhörandes... eller ska vi räkna dem en o en??
Men jag vet ju vad min såkallade mor skulle anse om hon hörde mitt resonemang... för du kan ju ingenting ta med dig dit du går o det är bara djävulen som har behov av fysiska ting.
En sak till som jag hakade upp mig på vid vårat besök hos mamma. Hon sa att vi satte sån press på henne att hon kunde riskera att försöka ta sitt liv... vad jag vet så fördömer Gud självspillan... borde inte min mor som är så kristen veta bättre än att försöka komma till Herren innan han bestämmer att det är dags?
Kommentarer
Postat av: Anki
Så med det kommer "mamma" inte upp i himlen som hon så kärt påstår att hon gör.. Ju mer jag tänker på det som var igår, desto mer förbannad blir jag. Försöker på alla de vis tänka på nå annat, något som gör mig glad. Kraaaam syster!! Vi syskon lär försöka hålla ihop åh stötta varann.
Trackback
