The truth is out there

Sanningen kommer fram. Förr eller senare.
 
Ibland måste man bara jobba lite för den.
 
Jag har inte bråttom så länge jag vet att jag får resultat. I det här fallet de svar jag vill ha.
 
I mitt nästa liv blir jag nog en privatdetektiv.

Trött

Trött på fega kräk och undanflykter.
 
Börjar undra om det är mig det är fel på. Född i en alternativ dimension eller nåt kanske.
 
 
 

Fatal attraction

Jag gillar mitt maniska jag mycket mer än mitt ledsna jag.
 
Finns en målmedvetenhet i det som ger liite energi och go iallafall.
 
Den som sig i leken ger - får också leken tåla.
 
Känner mig som kaninkokerskan i farliga förbindelser. Med skillnaden att jag inte är den försmådda älskarinnan ...
 

Plötsligt förstår jag

Jag plockar bland sakerna. Försöker sortera och möblera om för att få MIN prägel här hemma när det plötsligt slår mig hur man kan lämna ett hus så som det är med frukost kvar på bordet och allt och bara gå ut genom dörren för att aldrig mer återvända.
 
Det gör så fruktansvärt ont att behöva minnas bakåt, värdera saker, komma ihåg vem som köpt vad och vem som fått vad. 
 
Enklast vore att bara gå ut o stänga dörren bakom för att sen aldrig mer vända mig om.
 
Lämna de krossade drömmarna. De bitterljuva minnena, ekon av skratt och gråt. Väggarna som hört både mjuka kärleksord och hårda ord av ilska. Parkettgolvet med alla repor, fläckar och märken där vi låg en gång för 21 år sen på en tunn madrass och planerade framtiden. 
 
Just idag är jag inte stark, jag kanske reser mig igen. Men det blir isåfall en helt annan dag. 
 
 
 

När viljan att kämpa tar slut

Var börjar jag?
 
Mitt liv kollapsade. JAG kollapsade. Allt vad jag visste, var inte längre sanningen. Den person jag delat så mycket med; glädje, sorg, smärta, kärlek, livet ... hade ljugit för mig. Tittat mig i ögonen och ljugit. Utan ett uns av ånger lovade han mig sanningar som inte fanns.
 
Om han hade sagt sanningen från början så hade jag visste mått dåligt. Det förnekar jag inte. Men jag hade kunnat få en chans att bearbeta, processa och gå vidare. Nu fick jag mattan undanryckt, jag kastades tillbaka till början igen men med ränta. Chocken förlamade mig först. Sen kom ilskan och målmedvetenheten som gav mig styrka. Tyvärr var priset för detta högt. 
 
Jag började tänka destruktiva tankar. Jag kände mig överflödig och oönskad. Vad var meningen med livet? Jag kunde inte riktigt se vad det fanns kvar för mig att leva för. Två tillräckligt stora barn som klarar sig utan mig. Ett ex som redan gått vidare till att planera sitt nya liv med sin nygamla flamma. Jag kände mig inte som att jag passade in på jobbet heller längre. Många nya vikarier och nya brukare. 
 
En dörr i mitt inre öppnades. En dörr jag inte riktigt lagt märke till tidigare. En dörr som gav mig motorvägen till vägens ände. Den lätta lösningen på svåra problem. Den själviska lösningen. Men om andra får vara egoistiska så kan väl jag?
 
Jag är fortfarande skör. Det är fortfarande en väldigt tunn lina att balansera på. Gränsen mellan galen och bara galet ledsen är tunnare än en spindeltråd. 
 
Jag känner mig sårad, arg, ledsen, besviken, lurad, gjord till åtlöje.
 
Medicinen hjälper mig att slippa tänka. Slippa grubbla. Slippa känna så mycket. Jag slipper bli manisk i mitt hämndbegär. 
 
Den person som jag trodde mig få bli gammal med, som jag trodde skulle vandra samma väg med mig in i evighetens solnedgång en dag, svek mig. Bytte ut mig. Ja, jag kanske inte alltid har varit så rolig. Men det var inte han heller alla gånger. 
 
Jag blev så hårt knockad att jag inte ville resa mig igen. Jag ville inte kämpa mer, inte känna mer. Jag ville ta den lätta vägen ut ur allt.
 
Jag hade till och med planer på HUR jag skulle kunna försvinna utan att någon skulle börja undra vart jag tagit vägen på minst en vecka. Sverige är stort och fyller man tanken på bilen och sen tar ut kontanter så kan man komma ganska långt utan att bli spårad om man inte vill bli spårad. Och småvägarna är många och långa om man åker uppåt.
 
 
 
I måndags tillbringade jag nästan 5 timmar på psykakuten innan jag sen skickades hem med lite lugnande. Sen i måndags har jag sovit hos min bror och hans familj för jag vill inte vara själv. Jag vill inte riskera att slå över igen. Men snart nog måste jag möta verkligheten där hemma igen. 
 
Livslusten tog slut. Orken och viljan tog slut. Just nu lever jag för sekundrarna i varje minut. Minuterna i varje timme. Timmarna i dygn. Men jag har fortfarande inte bestämt mig att jag SKA välja livet så som tiden utmätts för mig. Den som lever får se.
 
För alla och envar där ute ... tänk er för när ni väljer att hålla hemligheter. En lögn kanske väger så lätt hos er, men kan väga så tungt hos någon annan. 
 
Vems sak är det att döma? Du som syndar? Eller jag som drabbas av synden? 

vem vet? Inte du ....

Underbart att veta att ingen skulle sakna mig om jag försvann här och nu.
 
Ingen skulle leta efter mig förrän efter nån dag eller så. Man hinner massor på den tiden...
 
 

-_-

Frånvaro 
 
Tappat orken, lusten, inspirationen ...
 
Jag återkommer
 
Så småningom
 
 

Aj som F

Kände nåt på halsen där jag låg i soffan o slog till med handen. Oups, en geting. Och den hann sticka mig.
 
 

Enkatt tvåkatt trekatt

Jag ligger i soffan o vilar frukost. Som sällskap har jag 3 katter som alla ligger tätt intill eller på mig rent av.
 
Gott för själen.
 
 

Run for life

Jag tog mig, hör och häpna, ut på en mkt kort och långsam (men ändock) löprunda. Behövde få upp syrenivån i kroppen och få utlopp för adrenalinet som legat o förgiftat kroppen iom min ständiga ångest som lurar strax under ytan.
 
Det var skönt och renande. Men inte blev jag så mkt piggare. Jag har sovit massor på kvällningen. O strax sova för natten (är planen iaf). 
 
Ja roligare än så blev inte dagen idag.
 
Tjing tjing
 

Zombie

Vaknade sent idag. Yr i mössan. Trött. Orkeslös. Matt i kroppen. 
 
Somnade riktigt sent inatt. Var nämligen ute på äventyr till sent igårkväll. Jag hade hittat nät som skänktes på fb och när jag var dit för att hämta så knatade grannen över och erbjöd mig mera nät. Så jag och brorsan körde fårnät och viltstängselnät för fulla muggar. Då kände jag mig inspirerad och hade planer för idag. Idag är det borta.
 
Huvudvärk idag IGEN. 
 
Tittade mig i spegeln när jag hade vaknat just och möttes av ett troll. 
 
Undrar om zombieapokalypsen har börjat och jag är en av de smittade?
 
B  
B
BRAIN
BRAIN
B R A I N

8/8

8:e dagen i 8:e månaden. 
 
Jag läste på fb att det var änglarnas nummer. Därför skulle den här dagen vara rn bra dag att manifestera bra energier och känslor. Typ
 
Hmmm jag typ jobbar på det.
 

Blah

En fysisk och psykisk blah-dag.
 
Drömt tok inatt. Drömde att jag var helt slut och inte orkade eller ville mer. Jag rymde genom dörrar och fönster men orkade inte springa så långt sen utan gömde mig men blev hittad. Jag låg som en avstängd lealös klump av mental trötthet men blev anklagad av min kompis att ljuga om det för att få uppmärksamhet eftersom jag orkade resa mig o göra korta utfall i raseri mellan varven. Visade hur slut jag var genom att låtsas svimma o falla raklång utan att ta emot mig men kroppen kunde inte va stilla utan det kryllade av kli i fingrarna.
 
Insåg i drömmen att jag hade en för liten sportbh som hindrade mig att andas. 
 
O en massa mer tok.
 
 

In front

Som jag skrev i förra inlägget så bad jag E att fota mig en kväll när solen var på väg ner bakom skogen.
Nu har jag lagt upp några bilder från den kvällen på bildbloggen.
Klicka på nån av bilderna för att komma till inlägget.

Living la vida loca

Jag har haft lilla loppan och två av hennes bröder här i två nätter. Det känns kan jag säga. Idag skjutsar jag hem dem. Planen var en natt men grabbarna grus bestämde redan på morgonen igår att de skulle sova en natt till och då blev lilla loppan också kvar en natt till. 
 
Jag är bra mör i hela kroppen och knoppen nu. Det är ju roligt att de trivs här men det är passning på ett helt annat sätt än vad jag är van vid. Och stundtals under dagen hör man sitt namn ropas 10 ggr på under en minut och oftast ifrån 3 olika håll samtidigt. Hahaha *suck*
 
Studsmatta är såå roligt.
Crossåkning i hästhagen är också såå roligt.
Fotade lilla loppan i motljus.
Förut en kväll bad jag E att fota mig i solnedgången. 
Och förra fredan var jag till Uppsala Botaniska med en kompis. Jag har inte orkat lägga upp bilder från det heller. Men vilken dag som helst nu så planerar jag att uppdatera min bildblogg med lite nya fräscha inlägg och bildbomba er ordentligt.
 
Nä, om jag skulle försöka samla ihop barnaskaran och skjutsa hem dem. Grabbarna är ute hos kusinen, unge herr J och loppan roar sig själv med en gammal tom smörflaska. Haha ja hon vill gärna leka med "vuxensaker". Minns hur det var när man var liten själv och ville leka affär och ha riktiga saker att leka med.
 
 

RSS 2.0