Onsdag

Läkarbesök idag.

 

Jorå jag fick förlängt. Men jag hade ändå en känsla av förnedring och ångest när jag gick ut därifrån. Jag verkligen avskyr att behöva gå o be om något. 

 

Tårarna brände i ögonen och jag ville helst bara krypa ihop till en boll och gråta. Men jag lyckades komma på andra tankar. 

 

Jag åkte o tankade positiv energi på lunchrestaurangen och fyllde min mage med något av det bästa jag vet. Sushi. 

Ensamlunch är inte att förakta. Jag satt o lyssnade med ett halvt öra på mina bordsgrannar och slösurfade lite på mobilen. Retades med att skicka sushibilder dels till dotra som också älskar sushi och dels till en som inte alls gillar sushi visade det sig. 

 

Då skickade jag en extra bara för att ... 

 

Nu har jag landat i soffan en stund o laddar om för ett kvällspass på jobbet. 17-22 står det på schemat. Jag fryser redan. För det är bistert värre där ute. Det är ju en himla tur att man åker runt i bil mellan brukarna. 

 

 

Att du kände så efter läkarbesök er är väl bevis nog att du behöver denna förlängning?! Usch. ...jag lider med dej :(

Men sushi...mums, det hör till mina favoriter, nu längtar jag efter det ;)

Jag är likadan - tycker inte om att be om något. Detta för att i början av min värkresa, då jag var "ny-skadad", så bad jag om hjälp - men efter ett tag himlade folk med ögonen + suckade och stönade. Tyckte jag var jobbig. Och sedan dess har majoriteten av dom försvunnit ur mitt liv.
Läkarna kan inget mer göra för mig.
Men sushi däremot..... Det är ju själavård! <3
Kram på´rä

Man är ju fostrad att klara sej själv så visst känns det när man inte ens klarar att jobba som andra...