Jag ringde.

 

Beskedet var preliminärt positivt.

 

Jag la på luren, la mig ner på uteplatsen och tackade rakt ut i luften och sen grät jag en skvätt av lättnad.

 

Så enkelt att släppa ett halvt ton ångest från sina axlar.

 

Men så jobbigt att ta sig för ändå fastän man vet att allt känns bättre efteråt oavsett.

 

Ja, jag är mästarnas mästare när det kommer till prokrastinering.