Teide nationalparken

När jag satt där uppe på 2000 meters höjd sisådär och över molnen så fick jag den här låten i skallen. 
 
Och nej, det går inte riktigt att fånga exakt hur mäktigt det var. Man måste nog uppleva det på plats. Jag åker gärna dit en gång till. Men då med annat ressällskap (eller ensam) och fotvandrar, mediterar och kontemplerar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0