tre år
Det är tre år sedan idag, som jag la upp en statusuppdatering på fb om Sveriges (i modern tid) största skogsbrand sedd ur mina ögon med mina tankar, mina känslor.
Jag var trött.
Jag var rädd.
Jag var arg.
Arg på alla de som satt på säkert avstånd och beklagade sig att det var så rökigt utomhus när de öppnade fönstret för att ta ett bloss. Typ så.
Idag har jag tittat på förödelsen som blev. jag tog en sväng genom Hälleskogsbrännans naturvårdsreservat.
Jo, jag har åkt genom landskapet en gång tidigare och sett hur elden hade ätit upp jorden till och med. Men det var inte riktigt på samma plats även om man säkert kan se rakt igenom det förbrända landskapet från väg till väg.
Bilden är något beskuren och jag flyttade in markeringen för skalan så man kan se exakt hur stort område som brändes av.
Men naturen är fantastisk. På tre år har skogen påbörjat sitt återtåg. Lövslyet har redan börjat sticka iväg höjdmässigt.
Nu är det här bara taget med mobilen. Nån dag framöver ska jag ta med mig systemkameran och fota och verkligen ta mig tiden till att fånga motiven.
Nån dag ja, det har jag sagt sen de öppnade upp för brandturisterna. Vilket ord egentligen men så är det. Brandturisterna fanns där redan dag 1. De som ville se branden på nära håll och gärna fota exklusiva bilder. Tidningarna fick lov att gå ut med att de inte tänkte ge någon ersättning för brandbilder för folk fattade verkligen inte allvaret.
Kommentarer
Svar:
Jag bodde ju gott och väl tre mil från branden men på kvällen den 4 ökade branden till dubbla storleken på bara några timmar och då kändes det som att den skulle kunna komma hit också. Ja rökpelarna syns långt iväg och brand är ju ändå inget man ska ta allt för lätt på. Det ligger nog djupt rotat i våra gener skulle jag tro.
Kalla mig M
Svar:
Som hemtjänstpersonal var det svårt första dagen avspärrningarna kom upp. Vi fick inte åka igenom och göra vårt jobb hos brukarna eftersom vi inte bodde innanför spärrarna. När jag och en kollega letade alternativa vägar så fick vi en svans efter oss. Helikoptrarnas kapacitet räckte ingenstans. Det var som en droppe i havet. Inte förrän fransmännen kom med sina vattenbombsplan, då började det hända grejer. Med facit i hand skulle såna plan satts in betydligt fortare.
Kalla mig M
Trackback
