nä ja ä int bitter ja int

Tre kvällar på raken har jag avverkat. Tre kvällar med övertid varenda kväll. Nånstans är något lite fel då väl?
 
Jag fick svaret att det väl inte var planeringen det var fel på om brukarna var sämre. Nähä. Nä då vet inte jag var felet ligger. Jag kan ju fortfarande inte trolla med knäna liksom.
 
Men det är väl mig det är fel på antar jag. Jag som har för mycket omkring mig och som inte kan prioritera och arbeta effektivt nog. Mjarå så är det nog apselut.
 
Det känns inte kul att komma en timme efter utlovad tid till brukare som är svårt sjuka. Bara för att det felas i planerad tid och faktisk tid nån annanstans.
 
Jag hade inte morrat och muttrat så värst mycket om det inte var så att nu ikväll så fyller sonalyckan år. Jag hann inte ens träffa min son o få gratta honom. I morse när han drog till skolan så var jag för trött för att vakna, än mindre för att orka säga grattis. Hade jag kommit hem enligt schemalagd arbetstid så hade jag iallafall hunnit träffa honom innan han hunnit krypa till kojs och somna. 
 
I tisdags var det samma fast då var det herr J som fyllde år. Samma där. Han hade hunnit både gå o lägga sig och somna innan jag ramlade in här hemma.
 
Ja, jo, visst, jag kanske får skylla mig själv som inte var förutseende nog att ta ledigt eller byta pass just de här dagarna. Men jag är inte vid mina sinnens fulla bruk och inte blir jag så mycket mer vid mina sinnens fulla bruk om jag ska känna mig otillräcklig och stressad varje arbetspass. 
 
Men ikväll känner jag mig alltså bitter. Ledsen och bitter. 
Nu ska jag försöka komma ner i varv och sen ska jag sova. Sju kvart i timmen eller nåt sånt. Och ladda om till helgen. Jo, för även om jag helst av allt stannade hemma och sjukskrev mig så går inte det. Det fattas redan folk till helgen. 
Jag kommer att krascha med buller och bång. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0