Ökade min dos av ssri idag. Hjärtklappningen tillbaka direkt. 

 

Jag försöker hålla min föresats om att göra nånting roligt varje dag. Även om det inte är lätt när sinnet är dävet. När en slöja av tungmod ligger över hela känsloregistret. 

 

I två dagar har detta betytt att jag kravlat mig upp på ponnyn för ett par korta barbackarundor i skritt. Och så snart jag sitter där så undrar jag varför jag inte gör detta oftare. Varför jag inte tar mig för att göra det mest underbara som finns. Jag har inget svar på frågan.

 

Tyvärr orkar inte huvudet så långa stunder så jag avbryter innan jag kroknar helt.

 

 

 

Slutligen går mina tankar till min vän som igår blev tvungen att fatta det tunga beslut som alla djurägare måste fatta förr eller senare. 

Som någon kommenterade på hennes status: himlen har fått en ny stjärna.