Jag har sovit bort halva dagen idag.

 

Man kan väl säga att jag har prokrastinerat bort den. Och i slutänden till ingen nytta alls. För jag skulle ringa ett samtal men människan jag behövde nå har gått på semester. Så där ja, bra jobbat.

 

Jag har börjat drömma så konstiga drömmar igen. Häromnatten drömde jag att jag skulle skjutsa unge herr J till dagmamman. Han var aningens yngre i drömmen men ändå i äldsta laget att gå hos dagmamman. När jag väl kom dit så kom jag på att jag inte hade tagit med honom ens. Men jag gick väl in och pratade med henne iallafall och i verkligheten har dagmamman gått i pension och i drömmen visste jag samtidigt att hon hade slutat. Så Det var undanplockat allt som hon hade haft till barnen men ändå fanns det några små barn där och som sagt var, unge herr J skulle alltså också ha varit där. 

 

Jag brukar också drömma att jag inte kan röra mig. Nu vet jag inte säkert om det är såna där halvt-vaken-drömmar där huvudet vaknat men inte kroppen eller om det är rena drömmar. Jag minns dem inte när jag vaknar utan helt plötsligt kommer nåt minne upp till ytan att jag inte kunnat röra till exempel händerna. När jag o herr J var till V-ås för nån vecka sen så ploppade en dröm upp till ytan när vi kom till en T-korsning. I drömmen hade jag och nån mer (möjligen E) haft för hög fart och missat svängen så vi åkt rakt ut i terrängen. Jag drömmer om mina brukare i konstiga drömmar... 

 

Jag antar att det är kroppen som vill berätta nåt för mig. 

 

De här drömmarna om att jag inte kan röra mig har jag haft i olika skepnad under åren. När jag var yngre så drömde jag ofta att det var så segt att ta sig framåt men då började jag skutta fram istället. Det gick i slow-motion men jag kom fram bättre och plötsligt flög jag nästan fram.

 

När jag blev utbränd 2005 så vet jag att drömmarna hade ändrat karaktär. Då kunde jag inte längre lösa problemen med att hoppa fram utan jag la mig ner och drog mig fram istället. Som om jag skulle bestiga berg fast i vågrätt läge. Det var betydligt jobbigare men jag kom ju fram iallafall. 

 

Nu har mina drömmar ingen lösning på hur jag ska kunna röra mig. Jag antar att jag skulle behöva analysera det lite mer grundligt. Att inte kunna gå/springa/röra sig är ju symboler för att sitta fast i livet. 

 

Nåväl. 

 

Jag vet att jag tycker själv att det är för mycket just nu. Idag vill E ha skjuts igen för ännu en återträff med klassen. I morrn har jag tandläkaren och så har även E. Unge herr J ska på moppekurs hela dan imorgon... På onsdag har jag visst anmält mig till att springa(gå) 5 km i gymmixloppet. Ett lokalt lopp i stan. Ja bara lite av vad de närmsta dagarna har i sitt sköte. 

 

Inte undra på att jag är trött kanske. 

 

Det vore rätt skönt att bara åka bort ett tag till nåt ställe där inget kunde störa eller pocka på uppmärksamhet.