Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om läkarbesöket idag.

 

Läkaren jag har, känns helt ärligt lite creepy. Och varje gång har jag glömt hur han ser ut ända tills jag får se honom när han kommer och ropar upp mig. Brrr

 

Han hade inte koll på vad jag sökte för. Började svamla om ryggont. Nja, armen sa jag. Ja just ja, du som dansade sa han då. Och så ville han veta varför jag var där idag. Det känns så förnedrande att behöva förklara att jag inte mår bra psykiskt än och att jag fortfarande har ont i min arm. Sen började han surra om vad jag egentligen jobbade med. Om jag var en boendeassistent och det är jag ju inte. Hemtjänst är inte riktigt samma kan jag tycka. Men hur jag än försöker förklara så verkar han inte fatta. Han hakade upp sig på städ och helt plötsligt hör jag hur han liksom frågar om jag tar åt mig att städa hos folk. Och om det är svart (eller vitt, vilket som). För han skulle behöva lite städhjälp. Eeeehhhh näe, jag tar inte åt mig städuppdrag. Jovisst jag städar i hemtjänsten men det är ju inte riktigt samma. *suck*

 

Jag kände mig förvirrad, förnedrad och ledsen när jag gick därifrån. 

 

Sen har dagen för övrigt varit rätt mycket blah också. Fortfarande inget jag vill skriva om här. 

Men jag reser mig igen.