tjejmilen 2013

Jag har genomfört min första, men säkerligen inte min sista tjejmil. 
 
 
Jag blev hämtad tidigt i lördags morse eftersom min bil tackat för sig. Sen drog vi mot Stockholm och Fisksätra där vi skulle ställa bilen och lämna alla våra saker innan vi for vidare för att hämta upp nummerlapparna. Men först blev vi bjudna på frukost. Och jag som hade kokat gröt på morgonen och tvingat i mig enkom för att orka med dagen. Men hey, vem tackar nej till second breakfast liksom. 
 
Kön var löjligt lång när vi väl var på plats för  nummerlappsutdelning.
 
Kön var även löjligt lång till toaletterna. Såååå efter att ha rört oss ungefär 2 meter på en kvart gav vi upp köandet och gick upp bland buskarna på gärdet (som så många andra också gjorde) och kissade istället. 
 
Sen var det köande i väntan på att få starta. Jag och mitt ressällskap stod i grupp 5b som skulle starta 13.30. Vi fick alltså vänta en halvtimme efter att eliten dragit iväg. Vinnaren av årets Tjejmil kom i mål på tiden 33:42 det betyder att hon kommit runt en hel mil på den tiden som det tog oss att vänta på att grupp efter grupp skulle släppas iväg med 5 minuters mellanrum.
 
Jag höll mitt eget tempo och lurades inte att springa snabbare än vad jag mäktade med. Otränad som jag var inför detta så hade jag inte ens som mål att springa hela sträckan. Inte ens mål att springa halva sträckan. Målet var helt enkelt att ta mig runt på en okej tid och att jag skulle njuta av upplevelsen under tiden. 
 
Min tid blev 1:23:15 och jag snittade 8:09min/km. Allt enligt endomondo.
 
Jag har kollat in bilderna på mig från loppet och nja, det var ingen vacker syn vill jag lova. Tänker inte länka ;-)
Röd som en tomat i fejset och jag ser rätt mör ut när jag springer (läs: stapplar) imål.
 
Benen var stumma och blicken lätt dimmig när jag tog emot medaljen efter loppet. Tog en vattenflaska, en banan och ostkakan och sen letade jag reda på mina kompisar som hade lite bättre förutsättningar med ett antal mil i benen innan och alltså hade landat sisådär knappa 20 minuter före mig.
 
Jag såg en del som klarade loppet mindre bra. Nån hade ramlat och slagit sig rätt illa med skallen i marken. Jag hoppas att hon klarade sig bra efter omständigheterna. Andra hade missbedömt vädret och orken och kapsejsat vid vägkanten. 
 
När vi samlat krafterna en stund så drog vi oss så småningom tillbaka mot bussen som skulle leda oss hemåt igen. Mot Slussen och pendeln för vidare färd tillbaka till Fisksätra och en efterlängtad dusch. Eller ja, de andra två duschade, jag passade på att bada för att mjuka upp mina hårt misshandlade muskler. 
 
Sen var tanken att vi skulle äta gott, dricka gott och dra oss vidare ut i natten för o fira vår seger att vi tagit oss runt. 
 
Vi åt gott, drack gott men sen tog orken kablonk slut. Så vi nöjde oss med en helkväll i soffan framför tv:n och en komedi. 
 
Som fnittriga fjortisar tramsade vi en lång stund innan vi till slut kunde släcka lampan och sova. Då hade klockan slagit 2.30.
 
Där vi låg nerbäddade i gästrummet hos L's mamma slog det mig att vi inte var ett dugg bättre än när kidsen har övernattningskompisar och man till slut ryter i åt dem att nu är det minsann dags att knipa igen och sova lite för ingen annan i huset får heller nån ro så länge det tjattras. Men mamma G försäkrade på morgonen att hon inte hade hört ett knyst från oss och att hon sovit som en klubbad. (tssss det tror jag vad jag vill på :P)
 
Vi steg upp och satte oss vid dukat frukostbord. Det var värsta lyxen ju :D
 
Så småningom var det iaf dags att dra sig hemåt igen och även om det är roligt att komma ut och se sig om i huvudstaden så är det rackarns så skönt att komma hem igen sen också
 
Avslutar det här inlägget med lite blandade instagrambilder från min härliga helg.
Klicka på bilden så blir den lite större
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0