Eftersom jag ju lyckades med konststycket att sova bort hela kvällen igår så kom jag sent i säng sen... o det var stört omöjligt att få nån ordentlig sömn. 

Jag pendlade mellan klarvaken och slummer där jag hade huvudet fullt av våra brukare på jobbet.... jag minns att jag irriterat tänkte att de inte alls behövde vara i min tankeverksamhet mitt i natten.

 

Det snurrade på rätt rejält i min skalle o ett tag var jag bra sugen att gå upp igen o sätta mig att blogga ett inlägg. Jag skrev det för fullt i mitt huvud men nu när jag sitter här nästan ett dygn senare så är ju såklart alla fina formuleringar som bortblåsta. MEN jag har koll på ämnet fortfarande faktiskt. 

Oftast har jag ju glömt vad jag tänkte på också... 

 

Ämnet är beröm och då just ordet DUKTIG

 

För mig är det ordet så laddat... mest med dåliga vibbar. 

 

I så många år (merparten av min uppväxt och framåt) har jag varit en sån där som lider av duktighetssyndrom. Jag har varit så mån om att vara till lags att jag kunnat krypa ur mitt eget skinn ifall nån bett mig.

 

Jag fick höra att jag som var en stor flicka (storasyster) skulle vara duktig och föregå med gott exempel och jag som var så stor kunde ju hjälpa till med det och det och det....

Skilsmässobarn är jag. Med en till stor del frånvarande far (inget att hymla om även om han själv på senare år skyllt på dåvarande sambon för sin frånvaro) har jag väl haft ett behov av att synas. 

 

 

Men idag fick jag återigen höra just hur duktig flicka jag var... det var när jag hjälpte en äldre dam i duschen. O eftersom jag bara en timme tidigare hade pratat av mig om nattens tankar med en kompis så reagerade jag extra mkt... jag reagerade på att när HON sa de orden så gjorde det inte så mkt. Jag blev inte misstänksam o avog i mitt sinne, mest bara tänkte - jaja hon menar väl.

 

Men iaf, nu vet ni. Kommer orden från en person som slänger ur sig sånt för att göra sig kompis med, eller för att verka snäll så biter inte den formuleringen på mig... jag blir mest bara lite irriterad.

 

Ja självklart har jag väl en eller annan speciell händelse i mina tankar nu när jag skriver detta... men jag tänker inte gå in särskilt mkt djupare i det. 

 

Kort o gott kan jag sammanfatta det med att jag är inte så lättköpt som jag kanske verkar.. 

Jag är väl ingen jävla hund heller ;P

 

Äh, svammel från en mkt trött och förvirrad människa. Jag blev lite rädd för mig själv idag när jag skulle rabbla ett mobilnummer och inte var säker på att jag sa samma siffra som jag tänkte på... åttor och nollor är rätt lika för mig... ibland kastar jag om de två... inte så att jag misstar deras värde men just att det känns som att jag skulle kunna säga noll men mena åtta. Jag är lite av siffrornas motsvarighet till bokstävernas dyslektiker tror jag... haha

 

När jag kom hem idag kände jag migränen komma snokandes... tog hunden med mig upp i skogen för o koppla bort o leta lite svamp på en o samma gång... gick där o funderade på om ifall jag skulle tuppa av där, skulle hunden isåfall springa hem o påkalla uppmärksamhet?

Det var skönt att skåda mossgrönt iaf. Hittade en handfull trattisar och en hel massa små trattembryon som mest såg ut som konstiga fingersvampar ännu.

 

Hästarna släppte jag också ut i en helt obetad hage... och sen nu ikväll så sa jag till mig själv: BIG note to self: släpper man halvmeterhöga pållar i meterhögt gräs så ser man till att ta in dem INNAN mörkret faller... jag gick fan nästan vilse själv där i den jäääättestora hagen som är totalt nerlusad med tistlar (som sticks vill jag bara påpeka). Pållarna hade dock tröttnat på att inte se gräset för allt gräs och hade gått tillbaka till lilla skogshagen och det såg ju inte jag där i mörkret. Dallas stod under en gran o inte förrän E var en halvmeter ifrån så behagade han vända på huvudet mot henne när hon ropade. Han trodde nog att hans brunskimmelljusa rumpa inte syntes i mörkret. 

 

NU ska jag krypa ner under dubbla täcken och försöka sova bättre än jag fick göra inatt som var. Ja nu är det dags att bädda med dubbla täcken för jag frös också... tills jag hade letat på mitt andra täcke och dragit på mig över fötterna. OM jag hade varit så lyckligt lottad att nån vänlig själv hade tänkt spendera lite större pengar på mig till jul så hade jag önskat mig ett duntäcke... får nog köpa mig det där jäkla duntäcket själv... *mutter mutter*