Ibland undrar man varför man gör det

Åh, så glad man blir när man kommer in i stallet o ser att de har levt rövare riktigt.

Hade en piggmatta satt på ena boxväggen (notera ordet hade) men i morse när jag kom in där så låg piggmattan på golvet o vattenhinkarna låg utslängda (som vanligt) men även Lillen hade vickat ur sin hink o sparkat iväg den in i boxen.
O när jag nu gav nytt vatten så tog det dem inte många minuter o välta ut hinken igen..... jamensåbradå, då kan ni vara törstiga också. Hinken står i ett bildäck så det är inte så att det välter utan ansträngning att välta hinken. Man måste ju rycka upp hinken uppåt först. Ren o skär frustrationshandling från den ponnyns sida som gör det.

Men inte mindre frustrerande för mig.... jag blev bara så matt så jag inte ens ville göra det jag föresatt mig att göra... lusten flög sin kos kan man säga

Får ladda om o peppa till så jag blir lite taggad o så göra ett nytt försök om en stund.

Har ju gett mig den på att här ska bli lite disciplin o ordning. De där tre musketörerna har ju inställningen "fullt ös medvetslös" mest hela tiden.

Vad som behövs är lite mer hantering o krav från min sida att inte rusa o tränga sig. Kunna stå stilla o vänta..... träna huvudet, men orken, orken, orken.

O när man hela tiden är själv o måste tvinga dotra för o få nån assistans. Hon har helt tappat inspirationen att göra nåt med hästarna.

Helt ärligt börjar de bli billigare o billigare... iaf två av dem. Säger inte mer än att deras namn börjar på G o T.
Den ena för att attityden är för mkt för mig.... orkar inte alla ifrågasättanden hela tiden... o den andra för att han är ungefär lika smart som en badboll. O stissar upp sig för minsta lilla o har huvudet i det blå.

Ett rent o skärt gnällinlägg....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0