-

Hon är inte så liten längre... men fortfarande lika viljestark som när hon var liten. Hon har alltid vetat vad hon velat. När hon var liten o låg i liggvagnen så var hon så nyfiken att hon envist låg o höll upp huvudet för o se nåt utanför. Det var bara o palla upp med en kudde bakom så hon kunde se annat än himmel. Kan säga att jag ganska snabbt bytte till sittdelen o en åkpåse istället.

-

Hon såg ut som en omvänd munk när hon blev rörligare. Hon nötte inte bara av håret där bak i nacken som de andra bebisarna... hon nötte från öra till öra. Allt för att hon ville vara med o se ALLT.

En riktig bärfis var hon också... man skulle bära. Inte ligga still på golvet heller.... nej det var för trist.

-

Nu är hon huvet längre än sin mor (nästan) o jag behöver inte längre bära henne... hon springer om mig med lätthet i alla race vi har mellan oss.

-

Hon var riktigt tidig o gå också... hade väl inte ro att bara krypa fram. Tror hon nästan skippade det steget o gick ganska snabbt upp på två ben.

-

Grattis du min förstfödda som vi inte alls hade planerat (därav den ack så illa valda tiden på året, veckan före jul liksom, doh) men som ändå varit så väldigt älskad o välkommen.