Gamla Bettan verkar ha tröttnat på mig som förare...

Ända sen vi köpte bilen så har den krånglat lite med att plötsligt bara inte svara på gasen o när man trampat ner kopplingen så har alla lampor på instrumentbrädan tänts o bilen dött.

Gamla ägaren sa att det var ett elfel... oki...
Hittade på nån grejsimojs som kunde vara felet. Nån "förstärkare" till turbon. Kopplade ur den o jo visst... bilen slutade dö för mig lite hipp som happ... (lagom kul när man åker på en starkt trafikerad väg)

Tills plötsligt nu i våras.... då började den åter igen dö lite då o då.... o det gick inte längre att bara slänga i en lägre växel o utnyttja farten o få igång bilskrället igen....  nej man var tvungen o stanna bilen så man kunde vrida nyckeln till noll o sen starta om igen.

Ibland fick man vänta en stund innan den ville starta igen...

Plötsligt var den bara död en dag.... startmotorn hade sagt upp sig.... J monterade loss den o konstaterade att nåt med solenoiden's strömkabel var knas... han lödde med stort bekymmer dit (d)en på nytt.
Allt frid o fröjd.. bilen gick sketabra... tills jag plötsligt inte kom hem från Karlbo en fredagskväll...
Den dog
som så många gånger förr
och totalt V Ä G R A D E att starta igen...
lagom tills jag ringt om hämtning så testade jag en sista gång o si bilen hoppade glatt igång igen o jag kunde komma hem. O få fredagsmys

Dagen därpå skulle jag åka o jobba... skulle börja 7 också... hade mina aningar o tog Gullvallasvängen till jobbet.... o jodå... lagom tills jag nästan kommit ut på vägen mellan Sala o Salbohed så var det färdigt igen... o den här gången var det finito... totalt STENDÖD o vägrade att starta.... puttade den åt sidan o blev hämtad av en arbetskamrat. jobbade hela dagen o sen fick J komma o hämta mig på kvällen o vi bogserade hem den...

Ställde diagnos att nåt med bränsletillförseln knasade.... J bytte filter o gamla Bettan blev som ny igen....

Allt var frid o fröjd åter igen... jag var lycklig o glad att vi kommit på felet som gjort att den dog tvärt lite då o då.

Så kom dagen då jag skulle åka på utvecklingssamtal med dotra i stan... bilskrället var som heldöd... hade använt den på morgonen då jag skjutsat ungarna till skolbussarna... o den startade snällt båda gångerna... nu ett par timmar senare var den död. Hände inte ett jota när jag vred på nyckeln... jag tänkte att det var kanske batteriet som lyckats ladda ur... kopplade på starthjälpen o fick igång bilen.... åkte glad i hågen till stan o hade mötet... åkte vidare till affären o handlade.

När jag sen skulle åka från parkeringen vid Åkrahallen så var den återigen dödare än död på nyckeln... ringde bror min som kom med startkablar o vi försökte återuppliva den... funka inte... men dra igång den funkade finfint... jag kom ända hem men sen var bilen död när jag stängt av motorn o sen ville testa o starta den igen.

Vid närmare kontroll så visade det sig att startmotorn blixtrade o hade sig när nere i motorrummet så fort man vred på nyckeln... Jahapp... startmotorn har alltså brunnit upp... håhåjaja

J hittade en annan begagnad som passade som handen i handsken.... o bytte den en kväll när jag jobbade. Hade lånat svärmors bil för o komma till jobbet.

Gladare än glad var ju jag.... "gamla Bettan hon hänger med hon"

Ja o så kunde jag ju gasa o tuta o köra igen då....

Tills.......

igår..........



Då var det dags för nästa överraskning.... hon gillar att överraska iallafall.... håll med om det ^^



Igår när jag hade jobbat klart, slunkit in på Köplusten på min väg hem, så stannade jag på gården o undrade vad det var för vidunder som dundrade utanför.
Det lät som värsta monstermaskinen... typ som om nån körde en stor skogsmaskin eller grävmaskin utanför på gården nästan... eller iaf på vägen utanför gården... öppnade bildörren o konstatera att det lät som om det var på vägen bakom huset... alltså rakt framåt i mitt synfält men med träd som skymmer sikten...

Klev ur bilen o fick genast tänka om.... för ljudet kom från under motorhuven... det var den elektriska kylarfläkten som snurrade helt galet där under...
BILFAN KOKADE!!!!! :O

Hade ju såklart INTE kollat tempmätaren under resans gång... o varningslampan för kylarvätskenivån har blinkat väääääldigt länge... J har sagt att det är nåt fel på nån givare... o jag har nöjt mig med det svaret... o det HAR ju funnits okej med vätska i expansionskärlet där man kollar vätskenivån.

Men nu var det alltså inte så längre...nu var det för dåligt för o kyla motorn....
jädrans piss helskottas skit också.... gaaaahhh precis vad jag INTE behövde liksom.

Kunde lokalisera felet igårkväll efter att jag hällt i två liter vanligt vatten i systemet....  det droppade lite mysko under bilen. Nu har vattenpumpen sagt upp sig.... o den läcker som ett såll....

Åkte till jobbet idag på vinst eller förlust... med 8 liter vatten i baksätet... det gick bra o jag kom fram utan att behöva stanna o fylla på en enda gång... men när jag skulle hem så fick jag fylla på först...

Såååååå nu får hon som hon vill "gamla utslitna Bettan"... hon får gå till skroten... konstgjord andning funkar inte i längden... o jag menar... om vi byter pumpen... vad klappar ihop nästa gång???

Jag hade gärna sett att jag kunnat fortsätta mina resor med Bettan men J vill inte meka o skruva nå mer med den bilen.... det finns väl gränser antar jag.... hahaha + att det är sista månaden som bilen rullar innan jag lär besiktiga den igen... känns ju inte som att den skulle gå igenom iaf... :/