Ligger på soffan under dubbla täcken o väntar på att elden i kaminen ska börja göra verkan.
Jag fryser, har snorig näsa, ögon som kliar och är så trött.

Men jag blev så glad när jag kom ut i morse till bilen. J hade satt i kupévärmaren så det var varmt o gosigt där inne. Skönt att sätta sig i varm bil när man är sjuk o ändå måste ut på vägen för o skjutsa liten J till skolbussen.

O vet ni en sak till.... vi har nog världens BÄSTA busschaufför!!
Vi var lite sena (o hur sena skulle vi inte ha varit om inte J hade satt i fläkten så rutorna fick tina?) så hon trodde att vi inte skulle med o hade börjat rulla iväg. Men hon såg oss o backade tillbaka... på en lång o uschlig grusväg.

Alldeles nyss ringde de från sjukanmälan - en sjuksyster - o ville höra vad som felas mig. Det känns sådär kan jag säga... för de flesta råden man får är ju såna man redan kan... men men... själv känner jag mest bara att det låter som "jaja, förkyld säger du, men nog hade du kunnat jobba ändå" (fast de säger inte så). Visst det hade jag alldeles säkert. Men hur bra är det på en skala?? Gå runt o snora o snörvla o känna mig emlig. Hur bra jobb gör jag då??

Nähepp, vet ni. Nu ska jag peta in en pinne i brasan o sen ska jag vila mina kli-iga svidande ögon. Känns som om de inte smörjer sig som de ska fast samtidigt känns de lite klibbiga....