Det är så kul o se.

E's fina lilla skruttponny håller på o bli helt rehabiliterad. Idag när jag kom till hagen med Gnistra som stått inne i boxen en stund på grund av att ha tagit sig friheter på egen hand så kom han emot oss o gnäggade dovt som välkomstgest.
Det var första gången jag hörde honom göra ljud ifrån sig på det viset. Sen hade de en grupphälsning alla fyra.

Att Dallas o Texas gnäggar till Gnistra när hon är hemkommen till hagen igen är inget ovanligt men att se honom som alltid väljer ensamhet före grupp börja bete sig som en flockmedlem värmer mitt mattehjärta så enormt.

Han har också börjat på att leka med dem. Mest tillsammans med Dallas som inte drar sig för att munhuggas lite med den surmulne farbrorn. O flera vändor nu så har han visat på högre skolans rodeouppvisningar där han lattjar för allt vad tygen håller... inte en hov i backen o bocksprång på bocksprång levereras. =D

Härligt o se att han lever upp o njuter av sitt liv som privathäst. Sen får elaka tungor påstå att han kunnat få det bättre.... vi vet att han mår toppen o lever ett prima liv här.

Vassegoda jag bjuder på en flockbild där alla fyra går o betar inom radien av ett par meter i lugn o harmoni.